I takt med att fetman ökar världen över riktar nutritionister, politiker och oroliga föräldrar blicken mot kost och ohälsosamma livsstilar. Sedan 2004 har majssirap med hög fruktoshalt pekats ut som en av de största bovarna – det året lade forskare i North Carolina fram en hypotes om ett samband mellan den ökade konsumtionen av sötningsmedlet och den stigande fetman i USA. Sedan dess har denna och flera andra myter kunnats avlivas.
Socker och majssirap med hög fruktoshalt har nästan identisk sammansättning: vanligt socker består av 50 procent glukos och 50 procent fruktos, medan majssirap kan innehålla mellan 42 och 55 procent fruktos med glukos som utgör resten. Båda är kolhydrater och innehåller därmed lika många kalorier som de flesta kolhydrater: cirka fyra per gram. Verkligheten är alltså att majssirap inte är mer fettbildande än vanligt bordsocker.
Visst kan en kost med för mycket socker, fett och kalorier bidra till fetma, men att konsumera majssirap med hög fruktoshalt innebär ingen ökad risk i sig. Nutritionisten Marion Nestle skrev att amerikanerna år 2006 konsumerade omkring 27 kilo majssirap per person. Det är mängden, inte just majssirapen, som Nestle kopplar till den ökande fetman: hade amerikanerna ätit lika mycket socker per person skulle fetma ligga på samma alarmerande nivå. Fram till 2011 fanns inga granskade vetenskapliga studier som lyckades koppla måttlig konsumtion av majssirap till fetmaepidemin.
Kroppen har inga problem att metabolisera majssirap med hög fruktoshalt, och den blockerar inte heller känslan av mätthet, som en annan myt hävdar. En studie från Nederländerna 2007 visade att drycker sötade med socker, majssirap respektive 1-procentig mjölk alla gav liknande effekt på mättheten hos deltagarna. En liknande studie från University of Toronto samma år fann att lösningar med majssirap hade samma kortvariga fysiologiska och psykologiska effekter på mätthet och aptit som lösningar med socker eller lika delar glukos och fruktos.
Majssirap fungerar som sötningsmedel, men den används inte alltid i livsmedel och drycker enbart för sin sötma. I bakverk skapar den den aptitretande gyllenebruna ytan och förstärker smaken i fruktfyllningar. Den minskar också frysskador på frysta frukter och grönsaker samt förlänger hållbarheten hos läskedrycker genom att balansera syran och bevara smaken. Det handlar alltså inte om ett enkelt inhemskt substitut för importerat socker.
De flesta myterna kring majssirap sprids av dem som menar att produkten är ohälsosam och skadlig. Men även förespråkarna för majssirap har inte varit oskyldiga när det gäller att sprida vilseledande information. Corn Refiners Association började 2008 visa reklamfilmer som motbevisade myter om majssirap, samtidigt som man hävdade att sirapen eftersom den kommer från majs är en naturprodukt. Michael Jacobson, verkställande direktör för Center for Science in the Public Interest, slog fast i en artikel i Time Magazine 2008 att detta helt enkelt inte stämmer. Enligt Jacobson börjar majssirapen som majsstärkelse, men bryts sedan ned och bearbetas med hjälp av enzymer tills den blir majssirap med hög fruktoshalt. Det är alltså inte en produkt som förekommer i naturen. Jacobson understryker dock att den näringsmässigt fortfarande är identisk med bordsocker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online