När USA:s jordbruksdepartement (USDA) publicerade sina första kostråd år 1894 hade många vitaminer och mineraler ännu inte ens blivit upptäckta. Sedan dess har forskningen vuxit enormt, och nyttan av olika vitaminer och mineraler uppmärksammas ofta i nyhetsflödet. År 1941 lanserade Food and Nutrition Board (FNB) vid National Academy of Sciences de första rekommenderade dagliga intagen, så kallade RDA. RDA motsvarar den dagliga mängd av ett näringsämne som täcker behovet hos 97 till 98 procent av alla friska individer. År 1993 påbörjade FNB arbetet med att ta fram riktlinjer för hur dessa rekommendationer skulle kunna revideras.
Den ständiga kommittén för vetenskaplig utvärdering av kostreferenser (DRI-kommittén) bildades för att övervaka uppdateringarna. DRI utvecklades 1997 för att bredda de befintliga RDA-riktlinjerna (observera att DRI inte används på näringsdeklarationer). DRI-kommittén är indelad i två underkommittéer bestående av experter inom nutrition, dietetik, statistik, nutritionsepidemiologi, folkhälsa, ekonomi och konsumentperspektiv. Experternas uppgift är att granska vetenskaplig litteratur, ge vägledning om korrekt användning samt identifiera olämpliga användningsområden.
För att en omvärdering av RDA ska ske måste det finnas en ansamling av ny information som motiverar detta. Det måste alltså finnas skäl att granska och utvärdera de gällande rekommenderade nivåerna. Studier har exempelvis visat att det finns ett samband mellan fetma och låga halter av D-vitamin i kroppen. Det har därför föreslagits att RDA för D-vitamin bör höjas. Informationen ska även omfatta indikatorer på adekvans samt tecken på möjliga negativa effekter av ett alltför högt intag. Dessutom krävs att det finns tillräckligt med vetenskaplig litteratur där näringsämnets användning har studerats.
Det bör finnas data som stödjer att ett annorlunda intag av näringsämnet minskar risken för kroniska sjukdomar. Studierna ska bevisa att den mängd som rekommenderas är både säker och effektiv för att sänka sjukdomsrisken. DRI-kommittén granskar bevisen och tar fram riktlinjer för att säkerställa att näringsämnet används på rätt sätt.
En säker maximal intagsnivå måste också fastställas. Data behöver finnas tillgänglig för att förklara risken för biverkningar. Precis som ett för lågt intag av vissa näringsämnen kan orsaka skada kan även ett alltför högt intag göra det. Behovet hos olika åldersgrupper och könsgrupper måste också beaktas, eftersom RDA är avsett att möta behoven hos majoriteten av befolkningen.
Alla ytterligare hälsofördelar ska också undersökas. DRI-kommittén granskar litteraturen och ger vägledning om hur näringsämnet bör användas på den föreslagna nivån för optimal nytta. Bevisen ska dessutom visa på betydelse för folkhälsan, exempelvis minskade sjukdomsrisker som nämnts ovan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online