Transgena växter har genetiskt modifierats för att utveckla egenskaper de inte naturligt besitter. Forskare använder rekombinant DNA-teknik för att förändra genuttrycket, vilket i idealfallet ger någon form av nytta – resultatet blir grödor av transgena växter, ofta kallade GM-grödor. Även om det är möjligt att lokalisera gener som styr olika egenskaper måste forskarna först förstå hur dessa gener samspelar med andra gener innan en given art modifieras. Forskningen kring transgena växtarter är fortfarande mycket kontroversiell, främst på grund av kvarvarande potentiella risker.
Det genetiska material som manipuleras för att skapa transgena växtarter – alltså DNA – finns i växtens celler och vävnader. DNA (deoxyribonukleinsyra) består av en sekvens av de kemiska baserna adenin, cytosin, guanin och tymin. Gener är distinkta segment längs denna sekvens. Att identifiera en specifik gen som ger ett visst resultat är dock problematiskt, eftersom gener ofta är ömsesidigt beroende när det gäller funktion. En förändring av en enskild gen påverkar med största sannolikhet hur andra gener uttrycks i hela genomet. Därför ägnar både offentlig och privat forskning stor energi åt att sekvensera generna hos vanliga grödarter.
Växtgener modifieras för att öka skördeutbytet, skydda grödor mot insekter och framställa växter av högre kvalitet. Den transgena Bt-maisen modifierades exempelvis för att producera sitt eget insektsbekämpningsmedel. Men att skapa mer resistenta växtarter är, åtminstone för närvarande, en imperfect process. Ny forskning tyder på att en växt som modifierats för att motstå en form av stress inte nödvändigtvis är skyddad mot en annan. Det är fallet med en transgen sort av squash som modifierats för att motstå ett vanligt bladlösspridat virus – squashen visade sig istället vara sårbar för bakterier från skalbaggar.
Precis som grödor kan modifieras för att ge fördelar kan samma fördelar orsaka skador som i många fall är omöjliga att förutsäga. Effektiviteten och säkerheten hos transgena växtarter står därför under kritisk granskning. Det rapporterades att GM-grödor i Tyskland vid sekelskiftet överförde GM-gener till magen hos unga bin via pollen – de långsiktiga effekterna är fortfarande okända. Denna så kallade "horisontella genöverföring" har också observerats mellan transgena arter och den jord de växer i, där den största farhågan gäller viral och bakteriell spridning. Ändå är fördelarna lockande. Ryska forskare föreslår numera att den accelererade tillväxt som observerats hos transgena bestånd av björk och asp skulle kunna hjälpa till att rädda döende skogar från utrotning.
Trots tekniska utmaningar ser framtiden för transgena grödor lovande ut. Gyllene ris, en genetiskt modifierad sort som producerar betakaroten, skulle kunna bidra till att åtgärda A-vitaminbrist – ett problem som sägs drabba 124 miljoner barn världen över. Samtidigt utvecklar forskare i London äpplen med ett protein som hjälper till att förebygga karies, och växtbaserade vacciner kan inom snar framtid ges oralt – kanske till och med i form av vår favoritsallad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online