Kalciumklorid är, precis som natriumklorid, ett salt. Tack vare sina starkt fuktabsorberande egenskaper används ämnet ofta för att binda damm på grusvägar, som halkmedel på vintervägar, för att behandla akvarievatten och för att konservera livsmedel. Inom livsmedelsindustrin tillsätter tillverkare kalciumklorid (E509) i storskaligt producerade livsmedel för att bevara fastheten och samtidigt höja kalciuminnehållet.
Här nedan går vi igenom några av de vanligaste användningsområdena för kalciumklorid i livsmedelsproduktion.
Under bearbetning och transport till butikshyllorna tenderar storskaligt producerade pickles att bli mjuka och mosiga. Genom att blötlägga gurkorna i en saltlag som innehåller 0,5 % kalciumklorid tillsammans med natriumklorid minskar mjuknandet betydligt. I den färdiga produkten utgör kalciumkloriden dock endast cirka 0,2 %, både i pickles och i relish tillverkad av pickles.
Äpplen som odlas under förhållanden där frukten inte får i sig tillräckligt med kalcium kan utveckla så kallade korkfläckar – cirkulära fläckar av vävnadsskador. Dessa oaptitliga fläckar kan tillverkarna förebygga genom att doppa äpplena i lösningar med 3–8 % kalciumklorid. På samma sätt kan bittergrubbor, en annan vanlig kalciumrelaterad defekt, förebyggas.
Både körsbär och oliver kan tappa sin fasthet under saltning och storskalig förpackning. Saltning i en kalciumkloridlösning bromsar mjukningsprocessen effektivt. Körsbär kräver en mer koncentrerad saltlag än oliver: lösningar med 2,5–4 % kalciumklorid rekommenderas för körsbär, jämfört med 0,5–1 % för oliver.
Kalciumklorid är godkänt som livsmedelstillsats (E509) inom EU och anses vara säkert i de mängder som används i livsmedel. Ämnet fungerar där som stabiliserings- och konsistensmedel. I stora mängder kan det dock ge en besk, saltaktig eftersmak, vilket är en av anledningarna till att halten hålls låg i färdiga produkter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online