Arsenik och njursvikt – så påverkas dina njurar

Överexponering för arsenik kan leda till njursvikt. Arsenik är starkt giftigt för människokroppen, och i stora mängder kan det orsaka skador på i princip alla stora organ – inklusive njurarna. Skadorna kan variera från milda och övergående till livshotande njursvikt, beroende på exponeringsnivå, tidslängd och individens hälsa.

Hur uppstår arsenikförgiftning?

Den vanligaste källan till arsenikförgiftning är förorenat brunnsvatten. Arsenik är en naturligt förekommande metall som kan finnas i vattenkällor, men i oorganisk form blir den mycket farlig om den intas i vissa mängder under längre tid.

Fisk och andra djur kan också innehålla höga halter av arsenik, vilken förs över till din kropp när du äter dem. Du kan dessutom andas in ämnet, särskilt i industriella miljöer – till exempel på arbetsplatser med smältverk eller där arsenikhaltiga bekämpningsmedel används.

Njurens reaktion på arsenikförgiftning

Arsenikens effekter i kroppen täcker ett brett spektrum, men när det gäller njurarna kan skadorna bli direkt livshotande. Vid kronisk förgiftning kan njurtubuli dö, vilket leder till njursvikt. Arsenik kan även ge upphov till blod i urinen (proteinuri), vilket är ett tydligt tecken på njurskada och potentiell njursvikt om det inte behandlas snabbt.

I grund och botten är arseniken för giftig för att njurarna ska kunna bearbeta den på rätt sätt.

Yttre symtom på njurskada eller njursvikt

Njurskador kan ibland vara helt symtomlösa eller endast ge lindriga fysiska besvär. Yrsel, trötthet och huvudvärk är de vanligaste yttre symtomen.

Medicinskt synliga symtom

Vid mycket höga arsenikhalter i kroppen kan läkare upptäcka flera allvarliga tecken:

• Enzymer i urinen
• Proteinuri (blod i urinen)
• Tubulär nekros (död av njurtubuli/njursvikt)
• Förhöjda ureanivåer i blodet
• Vätejoner i blodet
• Höga nivåer av blodelektrolyter

Alla dessa är tecken på antingen njurskada eller njursvikt. Tubulär nekros är dock oftast ett säkert tecken på svikt, vilket kan vara dödligt.

Behandling vid njurskada orsakad av arsenik

Innan dialys blir nödvändig finns två huvudsakliga metoder för att frigöra kroppen från arsenik: normal vätskespolning samt kelateringsterapi. Kelateringsterapi innebär att ett icke-giftigt tungt metallämne tillförs kroppen, vilket binder arseniken i njurarna och sedan eliminerar sig själv tillsammans med giftet via urinen.

Om njursvikten blir allvarlig kan en njurtransplantation bli nödvändig.