Äppelkärnor är en naturlig del av äppelätningsupplevelsen. De ligger ordnade i ett stjärnformat mönster i äpplets mitt, har en glansigt svart färg och innehåller faktiskt en form av gift. Trots detta kommer de troligen aldrig att ge upphov till träd som bär ätbara äpplen.
Äppelkärnor är små, mörkbruna eller svarta och mindre än en centimeter långa. De är spetsiga i ena änden och avrundade i den andra. Inuti ett äpple finns fem kammare, så kallade fruktfack, med en till tre kärnor i varje.
Äppelkärnor är kända för att innehålla små mängder cyanid – ett gift utan motgift som gör att blodet förlorar förmågan att transportera syre, vilket i stora doser leder till kvävning. Mängden cyanid i varje enskild kärna är dock så liten att risken att råka få i sig en dödlig dos är försumbar.
Kärnan är täckt av ett segt, skyddande skikt som gör att den passerar matsmältningen oskadad, såvida den inte krossas eller tuggas sönder. Detta skyddar både oss från cyaniden och själva fröet. Om kärnan inte förstörs i djurets mage kan den gro på platsen där djuret senare lämnar ifrån sig den i sin näringsrika spillning.
Ett äppelträd som odlats från frö kommer nästan säkert inte att likna sitt ursprungsträd. Frukten blir i 999 fall av 1 000 olämplig att äta, även om den ibland kan användas till att brygga hård cider. För att odla ätbara äpplen används istället vegetativ förökning, framför allt ympning, där en gren från ett känt trät fogas samman med en rotstock.
Vill du ändå experimentera och odla ett äppelträd från frö? Lägg då kärnan i en plastpåse med fuktig torv och ställ den i kylskåpet i ungefär sex veckor för att efterlikna vintern. Plantera därefter fröet utomhus på våren och se vad som händer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online