Det är ingen hemlighet att människor behöver mat för att överleva. För ett växande foster är en god näringstillförsel extra viktig. När den gravida äter en vanlig kost passerar näringsämnen automatiskt från modern till barnet via moderkakan. Om matintaget dock begränsas av någon anledning kan det ofödda barnet riskera att drabbas av allvarliga hälsoproblem.
En vuxen människa kan i genomsnitt överleva fyra till fem veckor utan mat, så länge hen har tillgång till vatten. Flera individuella faktorer påverkar dock detta, bland annat personens hälsa innan fastan inleddes, kroppsstorlek – särskilt muskelmassa och mängden kroppsfett – samt viljan att överleva. Även hur aktiv personen är under svältperioden och vilken väderlek hen utsätts för spelar en viktig roll.
Ett foster kan hamna i fara att svälta av två huvudsakliga skäl. Det första är problem med moderns inre organ. En livshotande komplikation som kallas preeklampsi kan ibland uppstå sent i graviditeten, där moderkakan inte har utvecklats korrekt och fostret därigenom avskärs från sin näringstillförsel.
Den andra orsaken är betydligt vanligare: att modern slutar äta. Detta kan ske om mat saknas, om modern är sjuk – exempelvis på grund av depression eller en ätstörning – om hon bestämmer sig för att banta, eller i olyckliga fall om hon medvetet vill skada barnet.
Läkarna D.L. Hard och L.L. Anderson genomförde en uppmärksammad studie år 1979 för att undersöka vilka effekter svält har på ett ofött foster. Ett urval dräktiga suggor, alla i andra eller tredje trimestern, fick inte något annat än vatten i 40 dagar i rad. Resultatet visade att 74 procent av suggorna födde normalt – ungarna overlevde alltså trots en och en halv månads total svält.
Grisar är förstås inte människor, men biologiskt sett är vi mycket lika varandra. Experimentet tyder på att ett foster har goda chanser att överleva svält ungefär lika länge som en vuxen människa. Slutsatsen blir att ett barn sannolikt inte dör av svält förrän modern själv gör det.
Även om dödsfall är möjligt är ett betydligt vanligare resultat av fosterundernäring missbildningar och utvecklingsstörningar. Ett av de bäst dokumenterade fallen av fostersvält är den så kallade svältvintern i Nederländerna. Under vintern 1944–1945, mitt under andra världskrigets slutskede, överlevde många människor i vissa nederländska områden på endast cirka 1 000 kalorier per dag – även gravida kvinnor.
Barnen som föddes efter denna svältvinter har studerats utförligt av forskare. De identifierade problemen omfattar låg födelsevikt, litet huvud, försämrad hjärnutveckling samt ökad risk för psykiska besvär senare i livet. I en separat studie från 1984 av doktor A.L. Schaefer och hans kollegor påvisades dessutom genetiska missbildningar i hjärnan, njurarna, levern, lungorna och musklerna hos ofödda lamm som utsatts för svält.
Ingen blivande mamma bör gå på bantningskur för att gå ner i vikt utan att först rådfråga läkare. Graviditet är en period då viktuppgång är normal och nödvändig – inte viktminskning. Mayo Clinic rekommenderar en regelbunden och balanserad kost, berikad med livsmedel som innehåller folat (folsyra) och kalcium, samt dagligt intag av graviditetsvitaminer.
Den blivande mamman utgör barnets enda länk till omvärlden, och det är därför upp till varje blivande förälder att ge sitt ofödda barn den bästa möjliga starten i livet genom en näringsrik och varierad kost.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online