Sackarin är det konstgjorda sötningsmedel som använts längst av alla – det har funnits i läskedrycken Tab och sötningsmedlet Sweet 'n' Low i över hundra år. Den långa historien borde vara lugnande, men i sackarins fall kan en titt bakåt snarare kännas oroande. Sedan allra första början har sötningsmedlet anklagats för att orsaka hälsoproblem.
Sackarin framställdes för första gången 1878 vid Johns Hopkins University. Kemisten Constantin Fahlberg arbetade egentligen med derivat från stenkolstjära, men upptäckte i stället att han hade skapat ett ämne som var 300 gånger sötare än naturligt socker. År 1884 ansökte han om patent på upptäckten.
USA:s jordbruksmyndighet USDA genomförde sina första tester på sackarin 1907. År 1911 förklarade myndigheten Food Inspection Decision att sackarin var skadligt, men redan 1912 hade man ändrat uppfattning. Sedan dess har amerikanska myndigheter tyckts oförmögna att bestämma sig för huruvida sackarin faktiskt är farligt eller inte.
Sackarin används som sockerersättning i olika dietprodukter. Det stillar sötsuget utan de tomma kalorierna som vanligt socker bidrar med, även om många konsumenter klagar på en besk eftersmak.
Sackarin var som populärast under 1960- och 1970-talen, då det var det enda konstgjorda sötningsmedlet på marknaden och därför användes i en mängd dietprodukter. Idag har andra sötningsmedel utan den beska eftersmaken tagit över marknaden. Sackarin används numera främst i kombination med andra sötningsmedel, exempelvis aspartam, i drycker från läskautomater – där dess längre hållbarhet och stabilitet utgör en fördel. Det återfinns fortfarande i Sweet 'n' Low.
Ända sedan sackarin introducerades har det funnits teorier om att ämnet skulle vara skadligt för människors hälsa. Sötningsmedlet förbjöds 1911, men när första världskriget bröt ut och sockerbrist uppstod hävdes förbudet igen.
På 1960-talet kom teorierna om sackarins skadliga effekter att handla om cancer, och en rad experiment genomfördes. Paniken nådde sin höjdpunkt 1977, efter ett studie där råttor utfodrades med mycket stora doser sackarin och därefter utvecklade urinblåsecancer. USA:s livsmedelsmyndighet FDA utarbetade ett förslag om att förbjuda sackarin, men det genomfördes aldrig. Kanada valde dock att förbjuda produkten.
Många människor tror att sackarin har bevisats orsaka cancer. Det stämmer inte. Mängden sackarin som råttorna fick i det berömda experimentet var så enorm att den aldrig skulle kunna motsvaras av normal konsumtion. Det finns dessutom misstankar om att sprutorna som användes för att tillföra sackarinet kan ha varit kontaminerade. Senare forskning visade också att en av de råttraser som användes i studien utvecklar cancer spontant, helt utan yttre påverkan.
FDA drogs tillbaka sitt förbudsförslag 1991, och år 2000 upphävde den amerikanska kongressen kravet på hälsovarningsmärkningar på sackarinprodukter. Även Europeiska unionen och WHO:s cancerforskningsorgan IARC har sedan dess bedömt sackarin som säkert inom normala konsumtionsnivåer.
Det är svårt att veta vad sanningen om sackarins farlighet egentligen är. Ämnet betraktas idag som säkert, men dess fläckiga förflutna kan göra det svårt att helt lita på den bedömningen. Med tanke på hur många andra sötningsmedel som nu finns på marknaden väljer de flesta konsumenter troligen hellre ett alternativ utan sackarins kontroversiella historia.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online