Hyperkalemi orsakas av för höga halter av kalium i blodet. Tillståndet kan vara livshotande eftersom det påverkar hjärtats funktion, och utan behandling kan det i värsta fall leda till hjärtstillestånd. Eftersom kalium även påverkar nervsystemet och musklerna kan för höga nivåer ge symtom som illamående, trötthet, muskelsvaghet eller förlamning samt stickningar, oftast i händer och fötter.
Kalcium kan ges som första behandlingsinsats direkt efter diagnos för att lugna hjärtmuskeln och förebygga att den börjar slå oregelbundet (arytmi).
Kalciumbehandling vid hyperkalemi sänker inte kaliumnivåerna i blodet. Behandlingen lindrar i stället några av de farliga symtom som tillståndet orsakar genom att stabilisera cellmembranen. Därför måste kalcium alltid följas upp med behandlingar som dialys eller insulin, vilka sänker kaliumnivåerna och främjar överflyttningen av kalium in i cellerna.
Kalcium bör administreras som initial behandling vid akut hyperkalemi. Effekten inträffar snabbt – redan inom 1 till 3 minuter – och kan bestå i upp till 60 minuter. Detta ger vårdpersonalen ett visst tidsperspektiv för att påbörja behandling som sänker kaliumhalten i blodet.
Vanligtvis följs kalciumbehandlingen av insulin, vilket stimulerar överföringen av kalium in i cellerna. Insulinet verkar efter cirka 10 till 20 minuter. Blodsockernivåerna måste då övervakas noggrant för att hypoglykemi inte ska uppstå. Vissa studier tyder dessutom på att albuterol (salbutamol) kan samverka med insulin för att stimulera Na/K-ATPase-pumpen.
Enligt en artikel av Walter A. Parhan är kalciumglukonat det föredragna preparatet för intravenös kalciumbehandling. Kalciumklorid är ett alternativ, men det måste användas med stor försiktighet eftersom risken för kalciumtoxicitet är högre.
Kalcium utgör endast en akutbehandling vid hyperkalemi och bör därför följas upp med långsiktig behandling som riktar sig mot de bakomliggande orsakerna till de förhöjda kaliumnivåerna. Orsakerna kan vara nedsatt njurfunktion eller kostvanor. Produkter märkta som "lågsalt" innehåller ofta kaliumklorid i stället för natriumklorid och bör undvikas. Kaliumrika livsmedel som bananer, avokado, broccoli, sojabönor, vitlök och aprikoser bör ätas sparsamt, om alls.
Användningen av kalcium vid behandling av hyperkalemi måste övervakas noga. Kalciumtoxicitet utgör en verklig risk, och behandlingen kan även ha negativa effekter hos patienter som använder digitalisderivater mot hjärtbesvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online