Att nå och bibehålla en hälsosam vikt blir allt viktigare för kvinnor världen över. Enligt den amerikanska folkhälsoorganisationen CDC bedöms över en tredjedel av alla amerikanska kvinnor som "feta", och många fler klassificeras som överviktiga. Trots den vanliga uppfattningen att det är naturligt för en kvinna att gå upp i vikt med åldern använder CDC samma måttstock för kroppsfett hos samtliga kvinnor över 20 år.
Normal kroppsvikt för män och kvinnor från 20 års ålder definieras av CDC med hjälp av Body Mass Index (BMI). Ett normalt BMI ligger mellan 18,5 och 24,9. Ett BMI under 18,5 betyder att personen är underviktig, medan ett värde mellan 25 och 29,9 innebär övervikt. Ett BMI på 30 eller högre klassificeras som fetma.
BMI beräknas genom att jämföra längd med vikt. Formeln går ut på att man delar sin kroppsvikt i kilogram med sin längd i meter i kvadrat. Exempelvis ger en vikt på 65 kilo och en längd på 1,70 meter ett BMI på cirka 22,5 – alltså helt inom det normala intervallet. På CDC:s webbplats finns en kostnadsfri BMI-kalkylator där du enkelt kan räkna ut ditt eget värde.
För personer under 20 år används samma formel, men BMI-värdet jämförs istället mot andra barns värden inom samma kön, längd och ålder i månader. De som ligger mellan den femte percentilen och strax under den 85:e percentilen anses ha normalvikt. De under den femte percentilen betraktas som underviktiga, och de mellan den 85:e och 95:e percentilen som överviktiga. Barn och tonåringar över den 95:e percentilen klassificeras som feta. För denna åldersgrupp finns en specialanpassad BMI-kalkylator hos CDC.
Den höga andelen feta vuxna kvinnor i USA fick CDC att redan år 2007 göra fetmaprevention till en av sina främsta prioriteringar inom folkhälsoarbetet. Samtidigt uppvisar en stor andel tonårsflickor tendenser som är typiska för ätstörningar, vilket medför allvarliga hälsorisker. Båda dessa faktorer visar hur viktigt det är att utbilda kvinnor om vad en hälsosam vikt innebär och hur den kan bibehållas genom rätt kost och regelbunden motion.
År 2005 rapporterade CDC att både underviktiga och feta personer löper ökad risk att dö i förtid. Medan överviktiga har större risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom, högt blodtryck och typ 2-diabetes, riskerar underviktiga att utveckla anemi, benskörhet samt, för kvinnors del, infertilitet. Dessa risker ligger till grund för CDC:s definition av "idealvikten" – ett värde som placerar personen lika långt från båda ytterligheterna. Ett normalt BMI ökar chanserna till ett längre och friskare liv.
Enligt CDC är BMI "för de flesta människor en tillförlitlig indikator på mängden kroppsfett". Orden "de flesta" antyder dock att det finns undantag, och det stämmer. Vissa personer har en tyngre eller lättare kroppsbyggnad än vad BMI-beräkningen tar hänsyn till. Personer med mycket muskelmassa kan exempelvis klassificeras som överviktiga trots att de är helt friska. Kom ihåg att BMI inte skiljer mellan fett och muskler, och att kroppssammansättningen kan variera med ålder och etniskt ursprung. Är du orolig för din vikt bör du alltid rådfråga din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online