Fetma kännetecknas av ett överskott av kroppsfett, oftast definierat som ett kroppsmasseindex (BMI) över 30. Övervikten är inte bara fysiskt försvagande – den kan också leda till allvarliga hälsoproblem som typ 2-diabetes, cancer och högt blodtryck. Fetma orsakas av en mängd olika faktorer, och först när man identifierar orsakerna bakom en individs övervikt kan en effektiv behandling påbörjas.
Ett av de främsta skälen till fetma är en dålig kost, närmare bestämt att man får i sig fler kalorier än vad som behövs för att täcka den dagliga aktivitetsnivån. Detta blir tydligt om man jämför det genomsnittliga kaloriintaget med andelen av befolkningen som klassificeras som feta. I USA ökade kvinnors genomsnittliga dagliga kaloriintag med 335 kalorier mellan 1971 och 2004, medan männens intag ökade med 168 kalorier per dag. Under samma period steg fetmafrekvensen i landet från 14,5 procent till 31 procent.
För att förebygga fetma bör man anpassa antalet konsumerade kalorier efter de kalorier som förbrukas dagligen genom motion och andra aktiviteter.
I takt med att tekniken har utvecklats och gjort våra liv enklare har den också gjort oss mer stillasittande. Bilar är vanligare än någonsin, vilket innebär att färre personer går till fots. Frysta livsmedel och snabbmatsrestauranger gör att vi slipper laga mat själva, vilket gör oss mindre medvetna om ingredienserna i vår mat – och vi behöver inte göra någon större fysisk insats för att tillaga den. Tack vare internet och e-post behöver vi inte längre åka till affären, posta brev eller utföra andra ärenden fysiskt.
Denna minskning av fysisk aktivitet innebär att färre kalorier förbränns, vilket leder till viktökning och i förlängningen fetma.
Många personer med fetma beskriver sig själva som känslomässiga ätare. Det innebär att de kan äta när de är ledsna, deprimerade eller till och med när de firar något. I stora delar av världen förknippas mat med goda stunder. Vi bakar sockerfyllda tårtor för att fira födelsedagar, bjuder ut vänner på middag och stora måltider är vanliga vid högtidliga sammankomster.
När vi äter av andra skäl än hunger bygger vi upp ett kaloriöverskott i kroppen. För varje 3 500 kalorier vi äter men inte förbränner ökar kroppsvikten med ungefär ett halvt kilo. Med tiden kan detta leda till fetma.
Gener kan i sig inte orsaka fetma, men de kan göra en individ mer mottaglig för viktökning. Personer vars föräldrar lider av fetma löper större risk att själva utveckla tillståndet. En person med feta familjemedlemmar är 30 procent mer benägen att bli fet än en person utan fetma i familjen.
Utöver genetiken kan även familjens vanor bidra till viktökning. Barn lär sig sina matvanor tidigt. När de ser sin familj laga och äta stora portioner fastnar dessa mönster, vilket ökar risken för fetma senare i livet.
Även om endast 1–2 procent av alla fetmafall kan härledas till hälsoproblem är antalet berörda personer betydande. Fetma kan orsakas av en långsam ämnesomsättning, sköldkörtelproblem eller rubbningar i hormonproduktionen. Binjuresjukdomar, som Cushings syndrom, gör en person särskilt sårbar för snabb viktökning. Vissa allvarliga hjärt- och neurologiska sjukdomar kan också leda till fetma om de lämnas obehandlade.
Psykiska problem, som depression eller tvångsätning (binge eating), kan dessutom bidra till viktökning eller fetma. Vid misstanke om ett underliggande medicinskt tillstånd bör alltid läkare kontaktas för rätt diagnos och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online