Body Mass Index (BMI) är ett tal som beräknas utifrån en persons längd och vikt. Till skillnad från direkta mätmetoder för kroppsfett, som exempelvis vägning under vatten, mäter BMI kroppsfettet indirekt. Det är ett enkelt och billigt verktyg för att snabbt identifiera viktproblem som kan innebära hälsorisker.
Dela din vikt i pund med din längd i tum, upphöjt till två, och multiplicera sedan med 703. Om du till exempel väger 120 pund och är 68 tum (5'8") lång blir ekvationen: 120 delat med 68 i kvadrat, gånger 703, vilket ger ett BMI på 18,24.
Använder du det metriska systemet beräknas BMI genom att dela vikten i kilogram med längden i meter i kvadrat. Dela centimeter med 100 för att omvandla längden till meter. Väger du exempelvis 72 kilogram och är 170 centimeter lång blir ekvationen: 72 delat med 1,7 i kvadrat, vilket ger ett BMI på 24,91.
Obs: Själva beräkningsformeln är densamma för både barn och vuxna.
För män och kvinnor äldre än 20 år används standardiserade viktkategorier för att tolka BMI-resultatet. BMI-intervallen för vuxna ser ut som följer:
BMI skiljer inte på fettvävnad och muskelmassa, vilket gör måttet oprecist när det gäller att bedöma kroppsfett hos enskilda individer. En amerikansk fotbollsspelare som väger 270 pund (cirka 122 kilo) kan bestå av ren muskelmassa med mycket lågt kroppsfett, men skulle ändå klassificeras som fet enligt sitt BMI.
Både National Institutes of Health (NIH) och Världshälsoorganisationen (WHO) anser därför att graden av kroppsfett är ett effektivare sätt att klassificera individer än enbart BMI. Trots detta används BMI fortfarande brett inom vården som ett första, grovt screeningsverktyg eftersom det är så lättillgängligt och kostnadsfritt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online