Balans (hållningsstabilitet) uppstår från kontinuerlig integration av tre sensoriska system av det centrala nervsystemet.
1. Vestibulärt System (Inre Öra)
- Båghala kanaler: detekterar rotationsacceleration (3 plan).
- Otolitorgan (utrikel, sakkel): detekterar linjär acceleration och tyngdkraft.
- Utgång: vestibulo-okulär reflex (VOR), vestibulospinala reflexer.
2. Proprioception (Somatosensorisk)
- Mekanoreceptorer i muskler (spindlar), sener (Golgi), leder, hud.
- Kontinuerlig återkoppling om lemställning, rörelse hastighet, kraft, ytkontakt.
- Kritiskt för omedvetna hållningsjusterings.
3. Visuellt System
- Retinal slip, optisk flöde, horisontreferens.
- Visuellt-vestibulär interaktion kalibrerar VOR.
- Dominant i välbelysta, stabila miljöer.
Central Integration (Hjärnstam, Cerebellum, Cortex)
- Sensorisk omviktning: litar mest på mest pålitliga input (t.ex. vision på fast yta; vestibulär på svamp).
- Efferent utgång: motoriska kommandon till axiala/proximala muskler för hållning; steg/gras för återställning.
- Anpassning: omkalibrering med träning, ålder, patologi.
Balansrubbningar
- Vestibulära: BPPV, neurit, Ménière's, migrän.
- Proprioceptiva: neuropati, dorsalkolumna laesion.
- Visuella: katarakt, glaukom, oscillopsi.
- Centrala: stroke, cerebellär degeneration, Parkinsons.
Bedömning och Träning
Klinisk: Romberg, tandemgång, Fukuda stegning, vHIT, CDP (posturografi). Rehab: vestibulär rehabiliteringsterapi (VRT), balansträning, Tai Chi, perturbations träning.
