Relativ vikt är ett vanligt mått inom pediatriken som används för att bedöma ett barns kroppsmasseindex (BMI) i förhållande till andra barn i samma ålder och med samma kön. Eftersom barns BMI förändras dramatiskt under de första levnadsåren måste barnets ålder alltid tas med i beräkningen när viktkategorin ska fastställas. Kategorierna sträcker sig från undervikt till fetma och avgörs av vilken percentil barnets BMI hamnar i jämfört med jämnåriga barn av samma kön.
Väg barnet på en badrumsvåg. För ett så exakt resultat som möjligt bör barnet varken bära skor eller tunga kläder.
Mät barnets längd med hjälp av ett måttband eller en linjal. Barnet ska stå helt rakryggad med fötterna ihop och utan skor.
Beräkna barnets BMI genom att mata in värdena från steg 1 och 2 i rätt formel. Om dina mått anges i pund och tum använder du följande formel: BMI = [(pund) x 4,88] / (tum)^2. Mäter du i kilogram och meter använder du istället: BMI = (kg) / (m)^2.
Hitta CDC:s BMI-för-ålder-tillväxtkurva som motsvarar barnets exakta ålder (se resurser). CDC tillhandahåller flera olika tillväxtkurvor som täcker hela spannet från födsel fram till 20 års ålder.
Identifiera skärningspunkten mellan barnets BMI och ålder på tillväxtkurvan. BMI återfinns på den vertikala axeln och åldern på den horisontella axeln. Punkten där de två värdena möts bestämmer percentilen för barnets BMI-för-ålder.
Fastställ barnets relativa viktkategori utifrån percentilen. Ligger barnets BMI-för-ålder under den femte percentilen klassificeras barnet som underviktigt. Ett BMI-för-ålder mellan den femte och 85:e percentilen betraktas som en hälsosam relativ vikt. Barn med BMI-för-ålder mellan den 85:e och 95:e percentilen räknas som överviktiga, medan allt över den 95:e percentilen klassificeras som fetma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online