Kalciumklorid kan bearbetas antingen som ett salt eller som en lösning, men det är vanligast att ämnet tillsätts i livsmedel i saltform för att ge dem vissa egenskaper. Enligt internationella riktlinjer är kalciumklorid tillåtet som livsmedelstillsats, men i ren form medför substansen flera hälsofaror vid exponering. Det är dessutom okänt om långvarig exponering för små mängder av saltet kan ge samma reaktioner.
Kalciumklorid, även känt som dikalciumklorid, har den kemiska formeln CaCl2 och produceras vanligtvis antingen som ett granulerat material eller som ett pulver i sin saltform. Kalcium är ett viktigt grundämne, och människokroppen behöver en viss mängd kalcium för att bibehålla skelettets struktur. Problemet ligger i kloriddelen av föreningen, som kan orsaka irritation och andra besvär.
Den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) har klassat kalciumklorid som ett härdningsmedel. Det innebär att ämnet varken tillför smak eller skyddar livsmedel mot skadedjur, utan istället bevarar krispighet och fasthet. Tillverkare använder substansen på frukt och grönsaker för att ge dem ett friskare och mer aptitligt utseende vid försäljning. General Standard for Food Additives (GSFA), en organisation som samarbetar med EU om livsmedelsstandarder, tillåter också användning av ämnet i de flesta mejeriprodukter.
Enligt det kemiska företaget J.T. Baker kan koncentrerade mängder kalciumklorid orsaka matsmältningsproblem och irritation i tarmarna, vilket kan leda till smärta och kräkningar. Tillverkarna försöker hålla mängden kalciumklorid i livsmedel så låg som möjligt, men personer med känslig matsmältning kan ändå påverkas beroende på exponeringsnivån.
När kalciumklorid blandas med vatten sker en reaktion som kallas hydrolys, där atomer byts ut mot vattnet och stora mängder värme bildas som biprodukt. I koncentrerad form kan kalciumklorid till och med orsaka brännskador på fuktig hud samt i lungor eller slemhinnor. Ögonen är också känsliga och kan skadas av reaktionen. Eftersom mängderna kalciumklorid är små i de flesta livsmedel är det osannolikt att reaktionen skulle bli märkbar i färdiga produkter, men den utgör en verklig risk för arbetare i processanläggningar där ämnet hanteras.
Kalciumkloridsalter tenderar att innehålla små mängder metaller, särskilt aluminium. Med tiden kan dessa metaller få en toxisk effekt på kroppen, i synnerhet hos spädbarn med outvecklade njurar eller hos gravida kvinnor. De giftiga ämnena kan ansamlas och orsaka problem med njurfunktionen samt relaterade hälsoproblem. Detta är en ovanlig risk när kalciumklorid används som livsmedelstillsats, men den kan uppstå när ämnet finns i stora mängder, exempelvis i processanläggningar eller som medicinskt tillskott vid vissa tillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online