Intresset för zink och den avgörande roll ämnet spelar i människokroppen växer stadigt inom medicinsk forskning. Tack vare dessa insatser har zink visat sig kunna lindra symtom vid bland annat Crohns sjukdom, Alzheimers sjukdom, alopeci och akne. En varierad och näringsrik kost fortsätter att vara den viktigaste faktorn för att hålla zinknivåerna i balans, och de flesta livsmedelsgrupper bidrar på ett eller annat sätt.
Zink är ett grundämne som förekommer över hela jorden och ett livsviktigt spårämne som behövs för allt levande. I sin naturliga form är zink en vitaktig metall med blåaktig ton och en stark glans. Ämnet har beteckningen Zn i periodiska systemet och löser sig mycket lätt i syra – särskilt i den saltsyra som finns i magsäcken.
Zinkens historia sträcker sig cirka 2 500 år tillbaka i tiden. Arkeologer har hittat forntida mässingsföremål och smycken med höga halter av zink, ofta i kombination med andra metaller som bly och antimon. Ämnets användbarhet spred sig långsamt världen över, och redan den berömde upptäcktsresanden Marco Polo beskrev hur zink användes för att läka ögonsår i trettonhundratalets Persien. Under tidigt 1300-tal fungerade zinkmynt som den främsta betalningsenheten i Kina under Mingdynastin. Trots detta saknade metallet ett officiellt namn fram till 1700-talet, då den franske kemisten Antoine Laurent Lavoisier utarbetade sitt system för att klassificera alla kända grundämnen – och zink fick slutligen sitt namn.
Zink är avgörande för uppbyggnaden och bibehållandet av ett fungerande immunförsvar samt för kroppens system i stort. Ämnet finns inte bara i muskler och skelett utan även i huden, där det spelar en central roll vid läkning av sår och skador. Varje enskild cell i kroppen innehåller spårmängder av zink, och flera hormon – bland annat de som styr könsutveckling och tillväxt – behöver zink för att fungera. Även insulinproduktionen är beroende av zink, även om forskarna ännu inte helt förstår varför.
När zink kombineras med mineralen kalamin bildas zinkoxid (ZnO). Tillsätts även järnoxid (Fe₂O₃) får man den välkända kalaminlotjonen, en salvtyp som effektivt lindrar hudirritationer, insektsbett, utslag och brännskador från nässelväxter. Zinkfosfid är däremot en kemisk förening som används som gnagarmedel – den är både giftig och lättantändlig och ska aldrig hanteras slarvigt.
Kombineras zink däremot med glukonat eller citrat uppstår en immunförstärkande förening som återfinns i de zinkpastiller som säljs på apotek. Dessa pastiller anses kunna korta förkylningar och brukar rekommenderas tas varje timme tills välbefinnandet återkommer.
Även om kroppen behöver zink går det att få i sig för mycket. Överdriven användning av zinktillskott kan störa upptaget av koppar, magnesium och järn, vilket i sin tur försvagar just det immunförsvar man försöker stärka. Höga zinknivåer kan dessutom sänka nivåerna av det goda kolesterolet (HDL) i blodet. Därför rekommenderar amerikanska FDA att en frisk vuxen inte överskrider 40 mg per dag. Kom också ihåg att inte äta eller dricka i samband med att du tar zinktillskott eller pastiller – citrusfrukter och citrussaft hämmar nämligen kroppens upptag av zink och gör dosen verkningslös.
Den bästa zinkkällan är maten vi äter. Rött kött, fjäderfä och skaldjur är utmärkta källor, och ostron toppar listan. Även mejeriprodukter, bönor, nötter, flingor och pumpafrön bidrar med zink. Grönsaker som spenat, sparris, basilika, broccoli och ärter ger dessutom en hälsosam extra dos.
Ny forskning tyder på att zinktillskott kan spela en positiv roll för att minska risken för vissa cancerformer. Patienter med prostatacancer har visat lovande resultat när förstorad prostata krympte efter tillskott av zink. Zink har även gett positiva effekter vid lindring av biverkningar i samband med strålbehandling, vilket gör ämnet till ett spännande forskningsområde framöver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online