Röda blodkroppar (RBC) tjänar som en klassisk modell för osmos – den nätta rörelsen av vatten över en semipermeabel membran från lägre till högre lutkoncentration.
1. Isoton lösning (0,9 % NaCl, ~300 mOsm/L)
- Intracellulär och extracellulär osmolaritet är lika.
- Ingen nätto vattenrörelse.
- RBC behåller normal bikonvex diskform (diskocyter).
- Klinisk användning: IV-vätskeåterställning (fysiologisk koklösning), blodproduktutspädning.
2. Hypoton lösning (<0,9 % NaCl, t.ex. 0,45 % NaCl, D5W)
- Extracellulär osmolaritet < intracellulär.
- Vatten går in i RBC → svullnad.
- Bortom kritisk volym → membranruptur → hemolys (frigöring av hemoglobin).
- Mikroskopi: Sferocyter → gästceller.
- Klinisk relevans: Hemolytiska anemier, vattenintoxikation, felaktigt IV-vätskeval.
3. Hypertont lösning (>0,9 % NaCl, t.ex. 3 % NaCl, mannitol)
- Extracellulär osmolaritet > intracellulär.
- Vatten lämnar RBC → krympning → krenation (spikiga, oregelbundna former).
- Återvändbar om återförd till isoton medium snabbt.
- Klinisk användning: 3 % NaCl för cerebral ödem; mannitol för osmoterapi.
Fysiologisk betydelse
Plasmaosmolaritet regleras strikt (285–295 mOsm/L) av ADH och törst för att upprätthålla RBC-integritet och cellulär homeostas. RBC-membranets flexibilitet tillåter tillfälliga deformationer i kapillärer men tål inte stora osmotiska gradienter.
