
Osteosarkom är en elakartad (malign) bentumör och den vanligaste formen av bencancer hos unga människor. Genomsnittsåldern vid diagnos är cirka 15 år, men sjukdomen kan även drabba äldre, särskilt de med underliggande skelettsjukdomar såsom Pagets sjukdom eller personer som tidigare fått strålbehandling.
Tumören sitter oftast i skenbenet eller lårbenet nära knäet, men kan även utgå från överarmen nära axeln. Utöver de allmänna cancersymtomen finns flera specifika symtom och komplikationer kopplade till sjukdomen och dess behandling.
De typiska tecknen på osteosarkom inkluderar:
Sitter tumören i benet kan patienten börja halta. Vid tumör i armen uppstår vanligtvis smärta vid lyft och belastning. Eftersom tumören försvagar skelettet kan benet till och med gå av i samband med en helt vanlig rörelse – något som kallas patologisk fraktur.
Om en patient uppvisar symtom som tyder på osteosarkom kan läkaren beställa blodprover och röntgenundersökning av det misstänkta området. För att fastställa diagnosen tas oftast även en vävnadsbiopsi.
Konstateras det att osteosarkom föreligger krävs ytterligare undersökningar, exempelvis datortomografi (CT), magnetkameraundersökning (MR) och skelettscintigrafi, för att avgöra om cancern har spridit sig till andra delar av kroppen – framför allt till lungorna.
När diagnosen ställts, vanligtvis via biopsi, genomgår patienten oftast en period med kemoterapi. Syftet är att krympa tumören och hindra cancercellerna från att sprida sig. När patienten återfått tillräcklig styrka utförs en operation för att avlägsna tumören.
I de flesta fall går det idag att bevara den drabbade extremiteten, ofta med hjälp av en protes eller ett metallimplantat som ersätter det bortopererade benet. Ibland är dock amputation nödvändig för att säkerställa att all cancer avlägsnas.
Så länge osteosarkomet är begränsat till sitt ursprungsområde är prognosen relativt god, särskilt hos yngre patienter utan metastaser. Det finns dock allvarliga komplikationer kopplade både till sjukdomen och till behandlingen:
Den allvarligaste komplikationen är lungmetastaser, det vill säga att cancern sprider sig till lungorna. I de flesta fall när cancern nått lungorna har den också spridits via blodbanan till andra organ. Ett sådant utbrett sjukdomsläge är mycket svårt att behandla och kan i slutändan vara livshotande.
Därför är tidig diagnos och snabb behandlingsstart avgörande. Regelbundna kontroller efter avslutad behandling är också viktigt för att upptäcka eventuellt återfall i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online