Artros i höften är en vanlig degenerativ ledsjukdom som innebär att ledbrosket gradvis bryts ner. Tillståndet orsakar smärta, inflammation och begränsad rörlighet, och utvecklingen sker oftast successivt över tid. Höftartros kan bero på flera olika faktorer – här går vi igenom de vanligaste orsakerna.
Höfter som utsatts för allvarligt fysiskt trauma löper betydligt större risk att utveckla artros. Beroende på typen av skada – exempelvis labrumbristningar, kraftiga luxationer eller skador på broskskiktet i höftgropen – kan strukturella avvikelser uppstå som förändrar höftens biomekanik och funktion. Detta ökar i sin tur belastningen och friktionen på ledbrosket, vilket påskyndar nedbrytningen och så småningom leder till artros.
Många höftproblem uppstår redan under spädbarnsåren, när skelettet fortfarande är mjukt och ömtåligt. Medfödda missbildningar i höften kan därför leda till artros senare i livet. Ovanligt formade lårbenhuvuden, avvikande hals- och skaftvinklar samt lösa eller onormalt formade höftgropar är vanliga medfödda avvikelser som kan predisponera för höftartros. Graden av avvikelse är ofta avgörande för prognosen – svåra missbildningar leder nästan alltid till artros i höften.
Höftfrakturer, särskilt allvarliga brott där benet förskjuts, föregår ofta utvecklingen av artros. En fraktur leder nästan alltid till någon form av långvarigt felställningsproblem och ofullständig läkning. Ett allvarligt brott skapar många mindre sprickor som inte kan läka perfekt ihop med de övriga frakturändarna. Detta ger upphov till ett stort område med avbrott i bent kontinuitet, vilket förändrar hur kraft överförs genom höftleden. Den förändrade biomekaniken ökar stressen och belastningen på leden, vilket i sin tur höjer risken för artros.
Höftdysplasi innebär att höftleden inte passar korrekt i höftgropen. Tillståndet kan bero på en grund höftgrop, eller på en grop som inte ger tillräckligt täcke åt lårbenhuvudet. Dysplasi kan också orsakas av ett lårbenhuvud med onormal vinkel eller form, vilket gör att delar av huvudet förblir otäckt av höftgropen. Artros är en betydande riskfaktor vid höftdysplasi, eftersom den dysplastiska höften utsätts för förändrad biomekanik och onormal belastning i sina viktigaste viktbärande områden. Detta ökar slitage på ledbrosket och därmed risken för att artros utvecklas.
Epifysolys, även kallad SCFE (slipped capital femoral epiphysis), är en vanlig höftsjukdom hos ungdomar som uppstår när lårbenhuvudet glider längs epifysen – den övre lårbenets tillväxtzon – och förskjuts i förhållande till lårbenet. Kirurgisk behandling krävs oftast. Under loppet av många år kan den kvarvarande höftdeformiteten, som förändrar höftens biomekanik och funktion, öka belastningen på ledbrosket, vilket typiskt utvecklas till artros.
Om du upplever ihållande höftsmärta, stelhet eller nedsatt rörlighet är det klokt att kontakta vården för en undersökning. En tidig diagnos kan hjälpa till att bromsa sjukdomsförloppet, lindra besvären och förbättra din livskvalitet avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online