Kongestiv hjärtsvikt uppstår när hjärtat inte längre förmår pumpa tillräckligt med blod till kroppens övriga organ. Även om hjärtat inte slutar fungera helt gör det långsamma blodflödet att blod samlas och trycks tillbaka mot hjärtat. Resultatet kan bli trängsel i vävnaderna eller svullnad i ben, armar, anklar och andra kroppsdelar. Vätska kan också ansamlas i lungorna, vilket ger upphov till andnöd. Vanliga orsaker till kongestiv hjärtsvikt är kranskärlssjukdom, högt blodtryck, kardiomyopati (sjukdom i hjärtmuskeln), infektioner i hjärtklaffarna samt medfödda hjärtfel.
Hjärtsvikt indelas i fyra stadier, märkta A till D. Stadium A innebär att personen ännu inte har hjärtsvikt, men löper ökad risk att utveckla den på grund av andra tillstånd som högt blodtryck, kranskärlssjukdom eller diabetes. Vid stadium B har personen fått diagnosen kongestiv hjärtsvikt, men de typiska tecknen och symtomen, såsom svullnad, har ännu inte visat sig.
För att ställa diagnosen används ofta ett test som mäter ejektionsfraktionen, det vill säga hur mycket blod som pumpas ut ur hjärtat vid varje sammandragning. Om mindre än 40 procent av blodet lämnar hjärtat betraktas personen som havande hjärtsvikt. Först när diagnosen är ställd och symtomen börjar visa sig går patienten in i de två sista stadierna av sjukdomen.
Det kan ofta ta flera år innan en person når dessa senare stadier, eftersom det kan dröja länge innan symtomen blir tydliga. När diagnosen är ställd och tecken samt symtom finns samtidigt klassificeras patienten som befinnande sig i stadium C. De vanligaste symtomen är andnöd, svullnad, en känsla av tryck eller fullhet i magen som gör det svårt att andas, sömnsvårigheter, trötthet och pipande andning.
Eftersom dessa symtom liknar dem vid många andra sjukdomar kan hjärtsvikt ibland feltolkas som luftvägsinfektion, bronkit, astma eller gallsten. Därför utför läkare ofta ytterligare undersökningar utöver ejektionsfraktionstestet, exempelvis lungröntgen och elektrokardiogram (EKG). En lungröntgen kan visa om hjärtat har förstorats, medan ett EKG ger information om hur väl hjärtat pumpar.
Många av de standardbehandlingar som används för patienter i de tre första stadierna ges även till patienter i stadium D. Patienter, särskilt de med högt blodtryck, rekommenderas oftast att göra livsstilsförändringar: sluta röka och använda droger samt börja motionera mer. Patienten kan också ha nytta av multivitaminer, mer kost rik på koenzym Q10, aminosyror, magnesium och kalcium, eller receptfria preparat som innehåller dessa ämnen.
Patienter får ibland förskrivna diuretika (vätskedrivande läkemedel), vilka ofta innehåller några av dessa näringsämnen. Vanliga diuretika är Lasix (furosemid) och Demadex (torasemid). Diuretika kan särskilt hjälpa till att öka nivåerna av magnesium, kalcium och D-vitamin i kroppen.
För patienter som tidigare haft hjärtinfarkter, högt blodtryck eller diabetes kan läkare förskriva läkemedel som ACE-hämmare (angiotensinkonverterande enzymhämmare) eller betablockerare. ACE-hämmare verkar genom att vidga blodkärlen så att blodet flyter bättre. Betablockerare hindrar hjärtat från att slå allt för snabbt, vilket kroppen annars kan tvinga det att göra.
Patienter som når stadium B kan behöva genomgå kirurgiska ingrepp, exempelvis kranskärlsrevaskularisering eller reparation respektive utbyte av hjärtklaff. Kranskärlsrevaskularisering kan innebära en bypass-operation där en ven tas från benet eller en artär och fästs mellan aortan och en blockerad kransartär.
Det är också viktigt att patienterna får ner sitt kolesterol till hälsosammare nivåer, eftersom högt kolesterol kan vara en av faktorerna som leder till hjärtsvikt och hjärtinfarkt. Vissa läkare skriver ut statiner, läkemedel som sänker kolesterolnivåerna. Patienten kan dessutom själv sänka kolesterolet genom att äta mindre friterad mat, använda alternativ som citronsaft istället för salt och andra kryddor samt undvika sötsaker och fet mat som kakor, kex, ost, smör och ägg.
Det sista stadiet av kongestiv hjärtsvikt är stadium D. Vid detta skede har symtomen förvärrats och tidigare behandlingar har inte gett önskad effekt. En patient i detta stadium kan behöva en hjärttransplantation, en ventrikelassisterande anordning (VAD), kontinuerlig intravenös infusion av inotropa läkemedel eller läkemedel som fortfarande prövas kliniskt.
Ventrikelassisterande anordningar använder en stor slang som hämtar blod från hjärtats ventrikel och leder det till aortan, kroppens största blodkärl, för att avlasta hjärtat i dess pumparbete.
För den som överväger experimentella läkemedel är det viktigt att känna till att kliniska studier bedrivs på olika nivåer, så kallade faser. Under en fas 1-studie undersöker forskarna läkemedlets säkerhet hos människor, vilket kräver små grupper av deltagare. Under en fas 2-studie bekräftas både säkerheten och effekten av läkemedlet. Under fas 3-studier undersöker forskarna normalt läkemedlets effekt under längre perioder, ibland flera år, för att se hur väl det fungerar över tid.
En studie från 2009 av Dana G. Kontras och kollegor vid Mayo Clinic var en fas 2-studie som undersökte hur väl läkemedlet spironolakton verkade tillsammans med andra behandlingar för kongestiv hjärtsvikt vid specifika doser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online