Elektrokonvulsiv terapi (EKT), tidigare känd som "elchockbehandling", innebär att elektriska impulser skickas in i hjärnan för att förändra dess funktion. På 1940-talet började läkare använda metoden systematiskt för att behandla psykisk ohälsa, kriminellt beteende och minnesförlust – ofta med blandade resultat. Idag används elektrokonvulsiv terapi främst vid depression och bipolär sjukdom, och tack vare muskelavslappnande medel och narkos under ingreppet är behandlingen numera mindre smärtsam. Metoden kan dock orsaka hjärnskador, vilket har fått många att betrakta den som omänsklig.
År 1937 började den italienske neurologen Ugo Cerletti, som med framgång hade använt metrazolinducerade krampanfall för att behandla schizofreni, söka efter ett säkrare alternativ. Som specialist på epilepsi hade Cerletti studerat elchockinducerade anfall hos hundar. Han övertalade två kollegor att hjälpa honom att utveckla en apparat som kunde leverera liknande elektriska stötar till människor. När metoden väl var fulländad visade den sig vara mer effektiv än metrazol och lanserades därefter världen över.
Enligt William McDonald, professor i psykiatri, är chockterapi en av de mest effektiva behandlingarna för personer med depression. Eftersom behandlingen kan verka snabbare än läkemedel kan den vara fördelaktig för patienter som behöver akut vård eller som inte tål antidepressiva läkemedel, eller inte svarar på dem. Symtomen på depression kan enligt McDonald förbättras redan inom en vecka, jämfört med de sex till åtta veckor som medicinsk behandling ofta kräver.
Vid EKT leds en elektrisk laddning till hjärnan och utlöser ett epileptiskt anfall. Anfallet genererar en intensiv, ostrukturerad aktivitet i hjärnan. Även om ingen vet exakt varför krampanfall kan lindra depressionssymtom, tror psykiatriker att anfallen kan öka tillgängligheten av signalsubstanserna dopamin, noradrenalin och serotonin i hjärnan. Personer med svår depression har nämligen otillräckliga nivåer av just dessa ämnen.
I en nyligen genomförd studie med 347 patienter fann Harold Sackeim, tidigare en av metodens mest framträdande förespråkare, att elektrokonvulsiv terapi orsakar "negativa kognitiva effekter". Förespråkare hävdar att behandlingen visserligen ger kortvarig minnesförlust, och i vissa fall långvarig minnesförlust samt svårigheter med abstrakt tänkande, men att den inte leder till bestående hjärnskador. Detta påstående är dock missvisande: en nedsättning av tanke- och minnesfunktioner är i sig en form av tillfällig, eller i vissa fall permanent, hjärnskada.
Kritiker av elchockterapi menar att de negativa biverkningarna överväger fördelarna och att branschen har dolt metodens verkliga konsekvenser. Enligt aktivisten Linda Andre, som själv genomgått behandlingen, har elektrokonvulsiv terapi aldrig uppfyllt de normala kraven för godkännande av medicinska metoder. Chockindustrin och den etablerade psykiatrin har, enligt henne, i stället förlitat sig på PR-kampanjer snarare än vetenskapliga prövningar för att förbättra metodens rykte.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online