En förbluffande stor andel av de hemlösa lider av obehandlad psykisk ohälsa. Svårigheter av både psykisk och fysisk natur att skaffa och behålla ett arbete, hantera sin privatekonomi och upprätthålla positiva relationer har i många fall kostat dem själva taket över huvudet.
Medan cirka sex procent av den amerikanska befolkningen lider av svår psykisk sjukdom uppskattar National Coalition for the Homeless att 20–25 procent av de ensamstående vuxna hemlösa är sjuka och utan behandling. En studie från Ohio State University, publicerad i Journal of Child and Adolescent Psychiatric Nursing år 1999, visade dessutom att mer än hälften av alla hemlösa barn led av depression.
En artikel i New York Times från 1999 belyste de hinder som många hemlösa med psykisk sjukdom möter. Bipolär sjukdom – en åkomma som även kallas manisk depression och som orsakar extrema humörsvängningar, inklusive förlamande depressioner – är ofta svår att diagnostisera. Det beror delvis på att en hemlös patient ofta inte får vård förrän sjukdomen hunnit gå långt. Ju längre bipolär sjukdom utvecklas, desto mer kan den likna schizofreni.
Bristen på arbete och sjukförsäkring gör det ofta omöjligt för en hemlös patient att genomgå kontinuerlig behandling när väl en diagnos är ställd. Kostnaderna för mediciner och samtalsterapi går helt enkelt inte att bära. Eftersom många människor med psykisk sjukdom har brutit kontakten med vänner och familj saknas ofta stöd från andra.
Det innebär att det inte finns någon form av "ansvarighet" som hjälper patienten att komma till terapisessioner eller ta sina mediciner som de ska. Detta kan bero på att den hemlöse själv stängt ute sina nära och kära, eller att vänner och familj dragit sig undan eftersom situationen är för stressande att bära.
Människor som är hemlösa och lider av psykiska besvär vänder sig ofta till droger. Drogbruk är både en orsak till och en följd av hemlöshet; för den hemlöse blir det ofta ett sätt att "behandla" sin sjukdom eftersom legitim vård inte är tillgänglig. Obehandlat missbruk kan leda till förvärrade psykiska störningar och en ökad oförmåga att finna stabilt arbete och återetablera sig i samhället.
Sjukdomar som aids, lunginflammation och tuberkulos utgör en särskild utmaning, eftersom de kan spridas till många personer inom den hemlösa gemenskapen och långt därutöver.
Det råder också brist på tillgängliga boenden. År 2006 visade en studie från National Mental Health Association att stödboende är effektivt för att hjälpa psykiskt sjuka hemlösa människor att få ordning på sina liv. Stödboende är utformat för att erbjuda boende samt psykiatrisk behandling, somatisk vård, utbildning och arbetstillfällen, träning i vardagsfärdigheter, utbildning i ekonomihantering samt stöd från jämlikar.
Kongressen antog American Recovery and Reinvestment Act (ARRA) i februari 2009, men finansieringen är fortfarande otillräcklig med tanke på det stora antalet hemlösa i USA.
Förutom mer finansiering för bostäder krävs bättre psykiatrisk vård. En undersökning från U.S. Conference of Mayors år 2008 visade att 20 procent av städerna listade bättre samordning med psykiatriska tjänster som en av de tre viktigaste åtgärderna för att hantera sitt hemlösesproblem. Utsökande verksamhet blir också mer effektiv när medarbetarna kan bygga en kontinuerlig relation med de människor de finns till för. Även bättre missbruksvård fanns med på listan.
Ett förslag som är utformat specifikt för att hjälpa psykiskt sjuka och drogberoende hemlösa män och kvinnor är Homeless Access to Recovery through Treatment Act (HART), som lades fram i november 2007 och remitterades till hälsounderskottet. Förslaget antogs aldrig, men fortsätter att bearbetas i hopp om att kunna lämnas in igen i framtiden. Målet med HART är att "säkerställa att hemlösa med beroendeproblem och psykisk sjukdom får nödvändig behandling och hjälp för att kunna återhämta sig och avsluta sin hemlöshet".
Även om staten kan bidra med finansiering kan mycket av utsökande arbetet utföras av engagerade vanliga medborgare.
Det finns många program för självhjälp och egenmakt för hemlösa som du kan delta i. Några exempel:
– Engagera dig som samhällsorganisatör via National Coalition for the Homeless (NCH)
– Genomför en röstregistrering för hemlösa
– Gå med i NCH:s nationella projekt för hemlösas medborgerliga rättigheter
– Delta i en policyarbetsgrupp
– Gå med i ett talarnätverk
– Anslut dig till din lokala eller regionala koalition för hemlösa och bostadsfrågor
När hemlöshetsnivån beräknas kan det vara mer meningsfullt att räkna dem som så småningom kommer att bli hemlösa, snarare än de "hemlösa" som finns i samhället just nu. På grund av den stress som depression och andra psykiska störningar medför löper personer med sådana diagnoser större risk att någon gång i livet hamna i hemlöshet än de som inte lider av dem. En studie från Kaliforniens psykiatriska vårdsystem, som redovisas av National Coalition for the Homeless, fann att 15 procent av personerna med psykisk sjukdom skulle bli hemlösa minst en gång under loppet av ett år. Att bli hemlös är ofta en process som tar år – år av obehandlade psykiska störningar, svag arbetsbakgrund och knappa ekonomiska resurser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online