Återkommande svår depressiv störning är ett kroniskt tillstånd som kännetecknas av flera symtomatiska episoder under sjukdomens förlopp. Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, fjärde upplagan (DSM-IV), kan en depressiv episod pågå från två veckor upp till över ett år om den lämnas obehandlad.
Att inse att depression är en kronisk sjukdom som kan förvärras över tid ökar ofta motivationen att söka och genomföra behandling. DSM-IV anger att patienter med diagnosen återkommande svår depressiv störning tenderar att ha längre perioder av remission i sjukdomens tidiga faser, medan återhämtningsperioderna blir kortare i senare skeden. Denna kunskap gör det möjligt för både patienter och anhöriga att agera tidigt och förebygga allvarligare förlopp.
En depressiv episod kan kännas igen genom symtom som variationer i vikt, aptit och sömn, nedsatt funktionsförmåga i arbetslivet eller skolan, påverkade relationer samt social tillbakadragenhet. Ett vanligt tecken är också anhedoni – förlusten av glädje i aktiviteter som tidigare upplevdes som meningsfulla. För varje ny episod blir tillståndet mer uttalat återkommande och cykliskt, vilket gör tidig upptäckt extra viktig.
Vid diagnostisering bedömer vårdpersonal om stämningsymtomen förekommer som en enskild episod eller som återkommande episoder av depression. Mönstret varierar kraftigt mellan individer: episoderna kan komma i kluster, ligga isolerade med flera års mellanrum, eller bli alltmer frekventa och långvariga ju längre sjukdomen pågår. Att kartlägga detta mönster hjälper till att välja rätt behandlingsstrategi.
Depression kan drabba människor i alla åldrar, men enligt DSM-IV ligger genomsnittsåldern för debut ofta i unga vuxna år. Den cykliska karaktären hos återkommande svår depression drivs till stor del av ihållande negativa tankemönster som vidmakthåller pessimistiska synsätt på världen och en djup melankoli. Genom att bryta dessa mönster kan risken för nya episoder minskas.
Behandlingen av återkommande depression kombinerar oftast psykoterapi och farmakologisk behandling. Kognitiv beteendeterapi (KBT) hjälper patienten att identifiera och förändra negativa tankebanor, medan antidepressiva läkemedel används för att lindra och kontrollera symtomen. För många personer ger en kombination av båda metoderna bäst resultat, särskilt när behandlingen följs upp regelbundet av professionell vårdgivare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online