Icke-verbal inlärningsstörning (NLD) är en neurologiskt grundad funktionsnedsättning som ofta förblir odiagnostiserad eller missförstådd. Det innebär att den drabbade tvingas överkompensera på det verbala planet, samtidigt som hen riskerar att mötas av avvisande bemötanden och hån från kamrater samt från vissa kortsiktiga vuxna. Om störningen inte upptäcks i tid och möts med rätt anpassningar i lärmiljön kan eleven utveckla depression och i värsta fall självmordstankar.
Det första steget är att lära sig känna igen symtomen på icke-verbal inlärningsstörning. NLD kan vara svårt att identifiera eftersom det ofta feltolkas som klumpighet, lathet eller trots. Barn som har svårt att bearbeta information korrekt – till exempel rumsliga relationer, bildliga tolkningar av budskap eller att tyda tonläge och ansiktsuttryck – är inte omotiverade eller motsträviga. De har ingen nytta av att ständigt få höra "Du förstår väl vad jag menar".
Faktum är att de inte förstår, utan behöver tydliga och explicita instruktioner. I tidig ålder har dessa elever, trots sina ofta starka verbala förmågor, svårt med motoriska uppgifter som att klippa, skriva och att koordinera rörelser vid gång och löpning. Senare i skolåldern kan de verka klumpiga, stöta emot föremål och uppvisa bristfälliga organisatoriska färdigheter. Många har dessutom svårt att överblicka tidsgränser och kommer därför ofta för sent till lektionen.
Inkludera gärna dessa elever i kooperativa arbetsgrupper där de får möjlighet att verbalisera informationen och bidra aktivt till klassrumsmiljön. Att isolera eleven eller anklaga hen för att inte göra sitt bästa leder bara till ökad frustration och tillbakadragenhet. Undvik också att kräva att en elev med NLD skriver ut alla uppgifter och svar. En muntlig presentation eller ett muntligt förhör kan med fördel ersätta en skriftlig uppsats eller ett traditionellt flervalsprov.
Att mäta elevens framgång genom verbala kanaler stärker självkänslan och minskar de känslor av förvirring och depression som är vanliga vid denna störning. På så vis ges eleven en chans att visa sina verkliga kunskaper istället för att fastna i sina svårigheter.
Informera och involvera föräldrarna så att anpassningarna även tillämpas i hemmiljön. Föräldrar och pedagoger bör tillsammans ha god kännedom om både elevens förmågor och svårigheter vid icke-verbal inlärningsstörning. Båda vuxengrupperna bör sträva efter att minst 90 procent av kommunikationen med eleven är positiv, och minimera kritik samt uttryck för frustration över att hen inte presterar som andra barn.
Låt dig inte luras av elevens verbala skicklighet – den döljer ofta den kamp som vardagliga fysiska uppgifter innebär, uppgifter som andra utför helt automatiskt. Ge eleven utrymme att verbalisera, ställa frågor och lära sig i sin egen takt, trots funktionsnedsättningen. Med rätt stöd och förståelse kan risken för depression minska betydligt och elevens styrkor komma till sin rätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online