
Den amerikanske psykiatern Aaron T. Beck utvecklade en av de mest inflytelserika kognitiva modellerna av depression. Enligt denna modell utvecklar individer negativa trosuppfattningar, så kallade scheman, som leder till en negativ syn på sig själva, världen och framtiden. Modellen ligger till grund för den kognitiva terapin, som idag används brett inom psykologisk behandling.
Becks grundläggande antagande om depression är att deprimerade individer tidigt i livet utvecklar negativa scheman, det vill säga trossystem. Dessa trossystem formas av tidiga negativa upplevelser och leder till dysfunktionella föreställningar om världen. Schemana fungerar som filter genom vilket personen tolkar nya erfarenheter.
Negativa scheman om världen leder till negativa automatiska tankar (NATs). Dessa tankar uppstår ofrivilligt och utan medveten kontroll, och den deprimerade individen tolkar dem ofta som sanna. Denna process tenderar att förstärka sig själv och generera allt fler negativa automatiska tankar, vilket bidrar till att upprätthålla depressionen.
De negativa schemana fokuserar vanligtvis på tre områden som Beck kallade den negativa triaden: negativa synsätt på jaget, världen och framtiden. "Världen" syftar här på personens upplevelse av att inte kunna hantera kraven från sin omgivning. Tillsammans skapar dessa tre perspektiv en djupt pessimistisk bild av tillvaron.
Becks depressionsmodell föreskriver att deprimerade individer har negativa kognitiva snedvridningar, alltså systematiskt negativa sätt att tolka händelser. Några exempel är:
Efter att ha utvecklat sin modell av depression skapade Beck ett självskattningsformulär med 21 frågor för att bedöma svårighetsgraden av en depression. Becks depressionsinventering (BDI) har reviderats flera gånger sedan den utvecklades, och den nuvarande versionen används för personer från 13 års ålder och uppåt. Instrumentet används både inom forskning och klinisk praktik för att mäta förekomsten och intensiteten av depressiva symtom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online