Elisabeth Kübler-Ross, den inflytelserika psykiatern som lade grunden för hospicerörelsen, upptäckte att människor som sörjer ofta går igenom fem olika stadier. Sorg är dock högst individuell – inte alla upplever samtliga känslor, och de uppstår inte alltid i den ordning som Kübler-Ross beskrev. Trots detta identifierade hon ett tydligt mönster i sorgeprocessen som fortfarande hjälper många att förstå sina reaktioner efter en förlust.
Känslorna efter ett dödsfall kan ibland dröja. Många upplever en känslomässig dompa och en förnekelse av att förlusten överhuvudtaget har skett. Den som förnekar distanserar sig ofta från personer och situationer som påminner om förlusten, och kan till och med isolera sig helt socialt. Förnekelsen kan dessutom börja redan innan den älskade går bort, exempelvis när en obotlig sjukdom konstateras.
Vreden kan ta sig många olika uttryck – antingen exploderande utåt eller som en tyst, grublande ilska inåt. Den kan riktas mot den avlidne, där den sörjande anklagar hen för att ha lämnat kvar dem. Ibland riktas vreden mot en själv, eller mot andra som hålls ansvariga för dödsfallet. Det kan också handla om en allmän ilska över att förlusten överhuvudtaget inträffade.
I det här stadiet börjar vissa känna överlevandes skuld – en önskan om att de själva hade tagits i stället för den älskade. Andra tror att de kan få den avlidne tillbaka om de bara ändrar ett visst beteende. Alla i det här stadiet tänker inte medvetet att de kan förhandla med döden, men många kastar sig med kraft in i ideellt arbete av komplexa känslomässiga skäl.
När insikten om dödens slutgiltighet verkligen landar blir depression vanlig. Det är en av de mest förekommande känslorna efter en förlust och kan ge de klassiska symtomen: energilöshet, känsledövhet och negativa tankar. Om den älskade avled genom suicid kan depression och vrede leda till att den sörjande själv önskar följa efter. Depression kan också förkorta livslängden, något som är välkänt bland äldre gifta par som levt länge tillsammans.
Även om man intellektuellt vet att döden är oundviklig kan acceptansstadiet vara svårt att nå. När acceptansen väl infinner sig bleknar de andra sorgestadierna gradvis. Vissa förluster går aldrig helt att bearbeta klart, men den som nått acceptans känner att vardagen kan återupptas. Det viktigaste i detta stadium är att den sörjande återfår känslan av att livet fortfarande är värt att leva och njutas av.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online