Ett screeningtest för depression består vanligtvis av en serie frågor som syftar till att bedöma olika symtom på depression. Frågorna ger en helhetsbild av hur du mår både psykiskt och fysiskt och täcker oftast följande områden:
Frågor om känslor av sorg, hopplöshet eller ett tappat intresse för aktiviteter som tidigare varit givande och roliga.
Frågor om svårigheter att känna glädje eller njuta av vardagliga aktiviteter.
Frågor om förändringar i aptit eller vikt, samt svårigheter att somna, att bibehålla sömnen genom natten eller att sova mer än vanligt.
Frågor om trötthet, låg energinivå samt kroppsliga värk och smärtor som inte kan förklaras av andra medicinska tillstånd.
Frågor om förmågan att fokusera, fatta beslut och komma ihåg information.
Frågor om tankar på att skada sig själv eller att inte vilja leva. Dessa frågor är särskilt viktiga eftersom de hjälper till att snabbt identifiera personer som behöver akut stöd.
Frågor om att undvika sociala sammanhang, tappat intresse för att umgås med närstående eller känslor av isolering.
De exakta frågorna och formatet kan variera beroende på vilket sammanhang testet används i, exempelvis inom primärvården eller psykiatrin. De flesta tester är dock standardiserade och har utvecklats av psykiatriska yrkesverksamma utifrån etablerade diagnostiska kriterier, såsom de i DSM-5 eller ICD-11. Vanliga exempel på screeninginstrument är PHQ-9 (Patient Health Questionnaire) och Beck Depression Inventory (BDI).
Resultaten från ett screeningtest hjälper till att identifiera personer som visar tecken på depression och som bör följas upp med en fördjupad utvärdering av psykolog, läkare eller annan psykiatrisk specialist. Om resultatet tyder på depressiva symtom kan en omfattande klinisk bedömning göras för att fastställa om en depressiv störning föreligger. Utifrån detta kan lämpliga behandlingsrekommendationer ges, exempelvis samtalsterapi, medicinsk behandling eller en kombination av båda.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online