Enligt National Institute of Mental Healths artikel "The Numbers Count: Mental Disorders in America" (4 februari 2009) lider cirka 14,8 miljoner vuxna amerikaner av klinisk depression. Samtidigt har fetma ökat kraftigt i USA. Läkare har hittat flera samband mellan de två tillstånden – bland annat störningar i utsläppet av stresshormonet kortisol samt tendensen att äta kaloririk mat för att frigöra dopamin och uppleva en känsla av belöning. Överätning kan dessutom vara en form av självdestruktion kopplad till de negativa tankar som uppstår under depressiva perioder.
I artikeln "Biological Link to Obesity and Depression" hävdar författaren Rick Nauert, doktor i psykologi, att det finns en biologisk koppling mellan depression och överätning. Nauert och andra forskare har upptäckt avvikelser i kortisol – det så kallade "stresshormonet". Kortisol är ett steroidhormon som hjälper kroppen att hantera stress. Det spelar också en viktig roll i ämnesomsättningen genom att omvandla fett, protein och kolhydrater till energi.
Normalt sett når kortisolen sin topp på morgonen och sjunker under kvällen. Hos deprimerade personer är nivåerna dock förhöjda, och de toppar faktiskt något under natten. En långvarigt förhöjd kortisolnivå kan bidra till metabolt syndrom, vilket i sin tur leder till fettansamling runt buken samt ökad risk för diabetes och hjärtsjukdom.
Människor med svår depression tappar ofta intresset inte bara för hobbyer och aktiviteter de tidigare tyckte om, utan även för sin egen hygien och sitt yttre. Mat spelar en stor roll vid depression, eftersom den drabbade redan försummar sitt utseende. Överätning kan bli ytterligare en form av självförsummelse – en deprimerad person kan vända sig till maten, äta okontrollerat, gå upp kraftigt i vikt och samtidigt tappa intresset för sin kropp.
När vi äter mat av begär snarare än av hunger frigörs dopamin i hjärnan, vilket skapar en kortvarig känsla av glädje och eufori. För att få denna dopaminrush äter deprimerade personer ofta kaloririka livsmedel som kakor, godis och bakelser. Dessa livsmedel brukar kallas "tröstemat" (comfort food) just för att de ger en tillfällig lättnad.
Fetma kan också uppstå hos deprimerade personer eftersom depressionssymtom innefattar både att äta mycket små portioner och ovanligt stora mängder. Överätning kan visa att en person inte bara längtar efter matens sötma eller socker, utan efter ett massivt kaloriintag. Att äta för lite eller för mycket gör kroppen antingen alltför tunn eller alltför överviktig – och kan lätt ses som en passiv form av självdestruktion.
PsycCentral kopplar i sin artikel från den 12 juni 2009, skriven av Dr. Rick Nauert, höga förekomster av fetma och depression till genetiska faktorer hos både vuxna och barn. Det viktigaste budskapet är dock att både depression och överätning kan behandlas framgångsrikt – förutsatt att man söker hjälp. Att prata med en läkare eller terapeut är första steget mot en bättre hälsa, både psykiskt och fysiskt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online