Egentlig depression (svår depressiv störning) behandlas ofta med en kombination av samtalsterapi och läkemedel. Medan samtalsterapin hjälper patienten att bearbeta långa perioder av djup nedstämdhet, syftar de förskrivna medicinerna till att lyfta det naturliga humöret eller lindra depressionens fysiska symtom. Vilket antidepressivt läkemedel som väljs beror vanligtvis på patientens specifika symtom och den kemiska balansen i hjärnan.
Enligt Diagnostic and Statistical Manual for Mental Disorders (DSM IV-TR) ställs diagnosen egentlig depression när en person uppvisar minst fem av nio nyckelsymtom. Dessa omfattar bland annat koncentrationssvårigheter, trötthet, tankar på död och självmord, förlorat intresse för aktiviteter som normalt upplevs som trevliga, sömnlöshet, oförklarlig viktnedgång samt starka känslor av skuld och värdelöshet. Symtomen ska dessutom ha en betydande negativ påverkan på personens vardagliga funktioner.
Hjärnan består av nervceller och signalsubstanser som hjälper till att utbyta information mellan olika områden, exempelvis hippocampus och prefrontala cortex. Många antidepressiva läkemedel, bland annat de tricykliska, försöker reglera nivåerna av signalsubstanser som kan bidra till depressionssymtom. De tricykliska hämmar återupptaget av serotonin, en signalsubstans som främjar positiva känslor, liksom återupptaget av noradrenalin, som aktiverar uppmärksamhet och reaktionsförmåga. De påverkar även återupptaget av dopamin, en annan humörreglerande signalsubstans. Exempel på tricykliska preparat är Norpramin (desipramin), Surmontil (trimipramin) och Vivactil (protriptylin).
MAO-hämmare (monoaminoxidashämmare) hindrar enzymet monoaminoxidas från att överarbeta i kroppen. Enzymets uppgift är normalt att hjälpa till att bryta ner överskottet av signalsubstanser, men när systemet är i obalans kan det ibland metabolisera dopamin, serotonin och noradrenalin så att nivåerna sjunker under det normala. MAO-hämmare förhindrar att detta sker. Vanligt förskrivna preparat inom denna grupp är Marplan (isokarboxazid), Emsam (selejilin) och Parnate (tranylcypromin).
Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) fungerar precis som namnet antyder: de hindrar hjärnan från att återabsorbera serotonin i vissa nervceller. När mer serotonin finns tillgängligt i hjärnan kan nerverna förbättra sin signalöverföring, vilket leder till effektivare hjärnfunktion och ett positivare humör. Exempel på SSRI-preparat är Lexapro (eskitalopram), Celexa (citalopram) och Prozac (fluoxetin).
Atypiska antidepressiva förskrivs oftast när andra typer av antidepressiva inte fungerar på egen hand. Hit hör läkemedel som Wellbutrin (bupropion), Cymbalta (duloxetin) och Remeron (mirtazapin). De påverkar balansen mellan signalsubstanser på olika sätt, och vissa riktar sig mot specifika symtom. Wellbutrin kan exempelvis hämma nikotinets effekter, vilket kan vara till hjälp för patienter som samtidigt kämpar med nikotinberoende. Preparatet orsakar dessutom inte sexuell dysfunktion, vilket kan vara en vanlig biverkning av flera andra antidepressiva läkemedel.
Viktigt att komma ihåg: Valet av läkemedel bör alltid göras i samråd med läkare, eftersom alla antidepressiva kan ge biverkningar och interagera med andra preparat. Avbryt aldrig en pågående behandling utan att först diskutera det med din vårdgivare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online