
Nej – det finns inget som helst stöd för en sådan uppfattning. Det är varken rättvist eller korrekt att anta att barn eller vuxna med diagnosen Downs syndrom skulle vara mer benägna att bete sig grymt eller olämpligt mot djur än andra människor.
Att koppla en diagnos till påstådda negativa egenskaper är ett klassiskt exempel på stereotypisering. Människor, oavsett fysiska eller kognitiva förutsättningar, ska inte sorteras in i fack utifrån en medicinsk diagnos.
Personer med Downs syndrom är, precis som alla andra, individer med egna personligheter, intressen och sätt att reagera. Många beskrivs dessutom ofta av sin omgivning som värmande, empatiska och glada.
Hur någon behandlar djur formas i stället av samma faktorer som gäller för alla människor: personlighet, uppväxt, förebilder, erfarenheter samt den vägledning och de värderingar barnet får med sig hemma och i skolan.
Det allra viktigaste är att möta alla människor med vänlighet, medkänsla och förståelse – och att aktivt undvika generaliseringar baserade på någons funktionsnedsättning eller diagnos. Bedöm alltid individen, inte etiketten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online