
Genetik etablerar den potentiella intervallet för muskelutveckling; träning, kost och livsstil avgör var inom det intervallet en individ hamnar.
| Faktor | Genetiskt inflytande | Påverkan på hypertrofi |
|---|---|---|
| Muskelfibretypfördelning | Ärftlig (~45–50 %); ACTN3 R577X (kraft), ACE I/D (uthållighet) | Högre % typ II (snabb-kontraherande) fibrer → större hypertrofipotential. |
| Muskelfiberantal och storlek | Satellitcellpool, myonukleärt domän | Fler eller större fibrer → högre tak. |
| Myostatin (MSTN) signalering | Funktionsförlustmutationer → dubbel muskling (boskap, hundar, sällsynta människor) | Lägre myostatin → mindre hämmning av muskeltillväxt. |
| Hormonell känslighet | Androgenreceptor CAG-repeater, IGF-1-varianter, GH-känslighet | Högre känslighet → större anabolt svar. |
| Proteinsynteseffektivitet | mTOR-vägsvarianter, ribosomala biogenesgener | Snabbare translation → bättre hypertrofi per träningsstimulus. |
| Återhämtning och inflammation | IL-6, TNF-α, CRP-varianter; antioxidativ kapacitet | Snabbare reparation → högre träningsfrekvenstolerans. |
| Sen- och bandstyvhet | COL5A1, COL1A1-varianter | Styvare senor → bättre kraftöverföring, men högre skaderisk trade-off. |