Urinsyrakristaller är ett resultat av ett tillstånd som kallas hyperurikemi, alltså en överproduktion av urinsyra i kroppen. När urinsyran inte transporteras bort effektivt börjar den ansamlas i lederna, där den bildar små, vassa kristaller. Dessa kristaller irriterar ledvävnaden tills den blir svullen, varm och öm. Detta smärtsamma tillstånd kallas gikt.
Det finns flera sätt att identifiera urinsyrakristaller och på så sätt ta reda på om gikt eller hyperurikemi ligger bakom dina besvär.
Börja med att fundera över om du tillhör någon riskgrupp. Personer med vissa sjukdomar – exempelvis diabetes, sicklecellanemi, fetma och leukemi – har en förhöjd benägenhet att bilda urinsyrakristaller.
Risken ökar också om du:
Urinsyrakristaller syns inte för blotta ögat, men du kan ändå misstänka deras närvaro utifrån dina symtom innan du gör en labbtest. De vanligaste tecknen är:
Ett anfall brukar pågå i fem till tio dagar. Dessa "attacker" kommer och går, ofta med flera månader eller till och med några års mellanrum. Att symtomen försvinner betyder därför inte att problemet är löst – urinsyranivån kan fortfarande vara för hög.
Den enda säkra vägen till diagnos är att uppsöka en läkare, som undersöker dig och tar blod- och/eller urinprov.
Vid ett blodprov mäts koncentrationen av urinsyra i blodet. Ett normalt värde ligger mellan 3,0 och 7,0 milligram per deciliter. Överskrider värdet detta intervall tyder det på hyperurikemi.
Ett urinprov kan också användas för att bedöma hur mycket urinsyra kroppen utsöndrar. Under testet samlar du upp all urin i en behållare under ett dygn, 24 timmar. När urinen analyserats tittar läkaren efter ett värde mellan 250 och 750 milligram urinsyra. Avviker resultatet från detta intervall kan det ge ytterligare ledtrådar om orsaken till dina besvär.
Kombinationen av riskfaktorer, typiska symtom och laboratorieresultat ger läkaren en god grund för att ställa diagnosen gikt eller hyperurikemi och kunna rekommendera rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online