Varför slår fostrets hjärta långsamt? Vanliga orsaker förklaras

Fostrets hjärta börjar vanligtvis slå med cirka 100 slag per minut i början av graviditeten, och frekvensen ökar sedan gradvis. När första trimestern är slut ligger den genomsnittliga hjärtfrekvensen hos fostret normalt mellan 120 och 160 slag per minut.

En hjärtfrekvens som ligger stadigt under det förväntade intervallet kallas fetal bradykardi och kan ibland vara ett tecken på att något behöver undersökas närmare. Här är de vanligaste orsakerna till att ett fosterhjärta slår långsamt:

1. För tidig födsel

För tidigt födda barn har omogna hjärtan och ofta lägre hjärtfrekvenser. Det beror på att hjärtrytmen styrs av nervsystemet, som ännu inte hunnit utvecklas helt.

2. Medfödda missbildningar

Vissa medfödda missbildningar, exempelvis medfödda hjärtfel, kan orsaka en långsam hjärtfrekvens hos fostret. Dessa fel kan hindra blodflödet från hjärtat till resten av kroppen, vilket leder till ett långsammare hjärtslag. Hjärtledningsstörningar, där signalerna mellan hjärtats förmak och kamrar inte fungerar korrekt, är en annan möjlig orsak.

3. Faktorer hos den gravida

Vissa faktorer hos den blivande mamman kan också påverka fostrets hjärtfrekvens, till exempel lågt blodtryck eller preeklampsi (havandeskapsförgiftning). Dessa tillstånd kan minska blodflödet till moderkakan, vilket i sin tur kan leda till att fostrets hjärta slår långsammare. Även syrebrist i moderkakan eller navelsträngen kan spela roll.

4. Läkemedel

Vissa läkemedel som modern använder under graviditeten kan sänka fostrets hjärtfrekvens. Det gäller bland annat betablockerare, kalciumkanalblockerare och digoxin – läkemedel som alla påverkar hjärtats rytm. Gravida som använder dessa mediciner bör alltid följas extra noga av sin vårdgivare.

Vad händer vid en långsam hjärtfrekvens?

Om en långsam fostrehjärtfrekvens upptäcks kommer läkaren vanligtvis att beställa ytterligare undersökningar för att ta reda på orsaken. Det kan handla om en ultraljudsundersökning, en dopplermätning av blodflödet eller en ekokardiografi (ultraljud av hjärtat). Ibland används även CTG, en kontinuerlig övervakning av fostrets hjärtritm.

Behandlingen anpassas efter den bakomliggande orsaken. I vissa fall räcker det med utökad övervakning under resterande del av graviditeten, medan andra situationer kan kräva medicinsk behandling eller att förlossningen tidigareläggs. Den viktigaste åtgärden för den blivande mamman är att gå på alla planerade kontroller, så att eventuella avvikelser upptäcks i tid.