Hjärtsvikt (HF) utlöser neurohormonala och hemodynamiska kompensatoriska mekanismer för att upprätthålla perfusion. Initialt adaptiva, blir de maladaptiva och driver sjukdomsprogression.
Viktiga kompensatoriska mekanismer
- Sympatikusaktivering (SNS): ↑ hjärtfrekvens, kontraktilitet, venös retur. Kronisk → takykardi, arytmier, myocytotoxicitet, β-receptornedreglering.
- Renin-angiotensin-aldosteron-system (RAAS) aktivering: Renin → angiotensin II → vaskokonstriktion, aldosteron → Na+/vattenretention. Ökar preload/afterload; främjar fibros, remodelering.
- Arginin vasopressin (AVP) frigivning: Vattenretention → hyponatremi; vaskokonstriktion.
- Natriumuretiskt peptid resistens: BNP/ANP stiger men misslyckas motverka RAAS/SNS p.g.a. receptornedreglering, clearance.
- Ventrikulär remodelering: Excentrisk hypertrofi (volymöverbelastning) → kammardilatation, väggspänning ↑ → systolisk dysfunktion förvärras. Koncentrisk hypertrofi (trycköverbelastning) → diastolisk dysfunktion.
- Omfördelning av blodflöde: Vaskokonstriktion i hud, tarm, njurar → bevarar hjärna/hjärta perfusion. Orsakar njursvikt, kaxecksi.
- Inflammatorisk cytokin aktivering: TNF-α, IL-6 → katabolism, endoteldysfunktion, insulinresistens.
Varför kompensation misslyckas
Kronisk neurohormonell aktivering skapar en ond cirkel: ökad väggspänning → mer remodelering → sämre pumpfunktion → vidare aktivering. Detta är basen för guideline-directed medical therapy (GDMT).
GDMT riktar in på dessa vägar
- ACE-hämmare/ARB/ARNI (sakubitril/valsartan) → blockerar RAAS.
- Beta-blockers → dämpar SNS.
- MRA (spironolacton, eplerenon) → blockerar aldosteron.
- SGLT2-hämmare → metaboliska, hemodynamiska, antiinflammatoriska fördelar.
- Diuretika → hantera kongestion (symptomlindring, inte dödlighetsfördel ensamt).
- Enhetsterapi (ICD, CRT) → förebygg plötslig död, förbättra synkroni.
Att förstå kompensation förklarar varför hjärtsviktsbehandling riktar in på neurohormoner – inte bara symtom.