Koloskopi är en screeningmetod för tidig upptäckt av tjock- och ändtarmscancer. Inom sjukvården betraktas koloskopi som guldstandard för denna typ av screening, och de flesta läkare rekommenderar regelbundna undersökningar från 50–55 års ålder. Även om allvarliga komplikationer i samband med själva ingreppet är ovanliga, innebär koloskopi vissa risker för patienten.
En koloskopi omfattar fyra faser: bedömningen av huruvida undersökningen är lämplig (där fullständig kommunikation är avgörande), förberedelsefasen, själva ingreppet samt eftervården. Riskerna, även om de är sällsynta, kan uppkomma i varje enskild fas.
En viktig riskfaktor är den entusiasm med vilken vissa läkare ser på undersökningen, särskilt när den används som screening hos personer utan symtom. Vissa läkare betraktar screeningkoloskopi som ett obligatoriskt ingrepp snarare än ett val. Flera experter ifrågasätter dock om rutinmässig screening verkligen är motiverad för asymtomatiska patienter.
Den starka övertygelsen hos vissa vårdgivare kan leda till att faktorer i en patients sjukdomshistoria som ökar risken för komplikationer förbises. Överdriven entusiasm kan även skapa meningsskiljaktigheter mellan flera läkare som är involverade i patientens vård, där patienten hamnar i mitten – något som kan orsaka onödig stress och oro.
Kanske den mest allvarliga riskfaktorn kring koloskopi – som ofta är en direkt följd av det föregående problemet – är att överentusiastiska läkare kan underlåta att informera patienten om ingreppets potentiella faror innan undersökningen utförs. Detta gör det omöjligt för patienten att fatta ett välgrundat beslut om riskerna är acceptabla. Otillräcklig kommunikation tyder på bristande objektivitet kring protokollet, vilket i sig kan öka de faktiska riskerna.
Innan en koloskopi måste tarmen tömmas helt. Detta kräver en längre fasta samt användning av tarmrenande preparat i fastande tillstånd. För vissa patienter kan förberedelsefasen faktiskt innebära de största riskerna. Personer med metaboliska obalanser, såsom sköldkörtelsjukdom eller diabetes, kan ha svårt att fasta – i vissa fall till och med farligt.
Vissa läkemedel måste dessutom sättas ut inför undersökningen, inklusive mediciner vars utsättande i sig medför risker. Risker under denna fas inkluderar svaghetskänsla, illamående, kräkningar, magkrampar, uppblåsthet och uttorkning, samt biverkningar av både tarmreningsmedlen och utsättandet av viktiga läkemedel. Det finns dokumenterade fall där patienter drabbats av uttorkning så allvarlig att livet stått i fara.
Koloskopi är ett invasivt ingrepp, och alla invasiva ingrepp medfar risker. Även om komplikationer är ovanliga inträffar de, och vissa är mycket allvarliga. Patienter med vissa medicinska förutsättningar kan löpa större risk – patienter som använder ACE-hämmare, ett vanligt blodtrycksläkemedel, kan exempelvis ha förhöjd risk för njursvikt.
Identifierade risker vid själva koloskopin inkluderar reaktioner på sedering eller narkosmedel, vilka kan leda till andnings- eller hjärtproblem, perforering av tarmväggen, mjältbristning, akut anemi, kraftig blödning, stroke och brännskador i mag-tarmkanalen. En mycket ovanlig men dokumenterad risk är smittspridning av hepatit C till följd av otillräckligt steriliserade instrument.
Dödsfall under koloskopi är extremt sällsynta men kan inträffa. De flesta dödsfall beror på perforering, men det finns även en teoretisk risk vid allvarliga reaktioner på anestesin, massiv blödning eller stroke.
Riskerna sträcker sig även till tiden efter undersökningen. Perforering kan inte bara ske under själva ingreppet utan även flera dagar senare, ofta i samband med normal tarmaktivitet. Svaghetskänsla, bukbesvär och försenade reaktioner på de läkemedel och preparat som använts kan också förekomma.
Dessutom ges ofta lugnande medlet Versed (midazolam), som framkallar minnesförlust av själva ingreppet. Vissa patienter har rapporterat minnesproblem i månader och till och med år efter en koloskopi, liksom ångest och humörsvängningar. Även om vården erkänner att Versed kan orsaka långvariga minnesproblem, konstaterar en artikel från Hospital Soup att patienterna i de flesta rapporterade fallen inte hade informerats tillräckligt om denna risk – vilket ytterligare bekräftar vikten av god kommunikation mellan läkare och patient vid koloskopi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online