Kolonbehandling, även känd som kolonspolning eller hydrokolonterapi, innebär en grundlig rengöring av tjocktarmen för att avlägsna gifter som förespråkare av metoden menar ligger bakom en mängd olika hälsoproblem. Vid behandlingen används vatten, enzymer, örtblandningar och till och med kaffe för att underlätta rensningsprocessen. Enligt anhängarna bidrar borttagandet av gifter från tjocktarmen till att främja tillväxten av nyttiga bakterier i tarmen.
Den rådande uppfattningen inom det medicinska etablissemanget kan bäst beskrivas som blandad, med en tydlig ton av skepsis. Ingen större medicinsk organisation rekommenderar kolonbehandling, även om vissa är mindre kritiska än andra. American Cancer Society (ACS) påpekar att det saknas vetenskapliga bevis för att kolonbehandling skulle vara effektiv vid behandling av någon sjukdom, och varnar för att ingreppet "kan vara farligt och orsaka infektion eller dödsfall". Dr. Michael Picco skriver på MayoClinic.com att kritiker menar att behandlingen nästan alltid är onödig och i vissa fall till och med kan skada kroppen.
Marknaden översvämmas av produkter för tarmrengöring, de flesta växtbaserade och avsedda att tas oralt under flera dagar tills den önskade effekten uppnåtts. En sökning på internet efter "colon cleansing" ger hundratals träffar, vars effektivitet och säkerhet ofta är svårbedömd. Det finns även så kallade kolonhydroterapiprodukter för självbehandling, som sägs efterlikna professionellt utförd kolonspolning med hjälp av en kombination av vatten och örtlösningar.
Om du vill prova kolonbehandling men föredrar att låta en specialist utföra proceduren bör du leta upp en kolonhydroterapeut i din närhet. Behandlingen innebär att stora mängder filtrerat vatten – där ytterligare ingredienser kan ha lösts upp – förs in i tjocktarmen via ändtarmen. Vattnet leds in genom steriliserade slangar som förs genom ändtarmen upp i själva tjocktarmen.
Proceduren skiljer sig från ett lavemang, som endast når ändtarmen och den nedre delen av tjocktarmen. Kolonbehandling syftar däremot till att rengöra hela tjocktarmen, som normalt är mellan 1,5 och 1,7 meter lång.
Kolonbehandling – eller åtminstone en primitiv version av metoden – har funnits i århundraden. Forntida egyptiska läkare använde olika rengöringsmetoder, däribland lavemang, i försök att befria kroppen från gifter. Behandlingen blev mycket populär i USA under 1920- och 1930-talen, då utrustning för kolonspolning rutinmässigt fanns på sjukhus och läkarmottagningar.
Populariteten minskade dock när medicinsk forskning inte lyckades finna vetenskapliga belägg för de utlovade hälsofördelarna. Trots att inga sådana belägg framkommit under de följande decennierna upplever kolonbehandling idag en renässans i popularitet.
Enligt ACS finns det rapporter om sjukdom och till och med dödsfall kopplade till kolonbehandling. Sådana komplikationer har spårats till användning av kontaminerad utrustning, perforering av tarmväggar samt elektrolytrubbningar orsakade av ingreppet. Organisationen varnar särskilt personer med Crohns sjukdom, hemorrojser, divertikulit, polyper i tarm eller ändtarm samt ulcerös kolit, eftersom dessa grupper löper störst risk att komma till skada.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online