Protonpumpshämmare är läkemedel som minskar produktionen av magsyra. Många använder dem för att lindra symtom vid syrarelaterade magbesvär, där den vanligaste diagnosen är gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), som ger halsbränna och sura uppstötningar. Läkemedlen används även vid magsår samt vid magproblem som orsakas av användning av antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), exempelvis ibuprofen.
Även om protonpumpshämmare i regel är väl tolererade kan både mindre besvärande och mer allvarliga biverkningar uppstå – särskilt vid långvarig användning. Här går vi igenom vad du behöver veta.
De mest använda protonpumpshämmarna är esomeprazol (Nexium), lansoprazol (Prevacid/Takepron), omeprazol (Prilosec/Losec), pantoprazol (Protonix/Controloc) och rabeprazol (Aciphex/Pariet). Dessa läkemedel har traditionellt varit receptbelagda, men vissa har även godkänts för försäljning receptfria i lägre doser – omeprazol sedan 2004 och lansoprazol sedan 2009. I Sverige finns omeprazol receptfritt på apotek under namn som Losec och Omeprazol Meda.
Relativt milda biverkningar drabbar upp till fem procent av de personer som behandlas med protonpumpshämmare. Vanliga exempel är:
Mindre vanliga biverkningar inkluderar led- och muskelvärk. Läkaren Jay Cohen har påpekat att bipacksedeln för receptfria omeprazolpreparat inte alltid nämner dessa biverkningar. Det kan skapa problem om patienten inte förstår att symtomen beror på läkemedlet och istället behandlar dem med andra mediciner, vilket ökar risken för onödig medicinering och interaktioner.
Protonpumpshämmare är avsedda för korttidsbehandling, normalt fyra till åtta veckor. I praktiken skriver dock många läkare ut nya recept efter varandra, och eftersom lågdospreparat funnits receptfria sedan 2004 kan vissa personer använda läkemedlet i flera år i sträck utan läkaruppföljning. Långtidsanvändning utan medicinsk bedömning är just därför ett växande folkhälsoproblem.
Flera studier visar att långtidsbehandling medför särskilda risker för äldre personer:
En uppmärksammad studie publicerad i Journal of the American Medical Association 2006 visade att behandling med protonpumpshämmare i mer än ett år var kopplad till en 44 procent ökad risk för höftfraktur hos personer över 50 år. Minskad magsyra antas försämra kalciumupptaget, vilket kan bidra till nedsatt bentäthet.
Protonpumpshämmare kan minska upptaget av vitamin B12, eftersom magsyran behövs för att frigöra vitaminen från maten. Äldre har redan från början en nedsatt B12-absorption, vilket gör dem extra sårbara. Ett långvarigt B12-bristtillstånd kan bland annat ge trötthet, blodbrist och nervskador.
Patienter som behandlas med klopidogrel (Plavix) efter en hjärtinfarkt kan ha ökad risk för ny hjärtinfarkt om de samtidigt använder vissa protonpumpshämmare, eftersom dessa kan minska aktiveringen av klopidogrel i levern. Samtidig användning bör därför alltid diskuteras med läkare.
Långvarig användning av protonpumpshämmare ökar också risken för diarré och kolit orsakad av bakterien Clostridioides difficile (tidigare Clostridium difficile). När magsyran minskar försvinner en viktig barriär mot bakterier, vilket gör att bakterien lättare kan föröka sig i tarmen. Enligt läkaren Ray Sahelian är clostridiuminfektion en av de vanligaste orsakerna till infektiös diarré hos patienter som är 75 år eller äldre. Infektionen kan i svåra fall bli livshotande.
Protonpumpshämmare är effektiva och säkra läkemedel för de flesta vid korttidsbehandling. Vid längre användning bör man dock vara uppmärksam på biverkningar som mag-tarmbesvär, ökad frakturrisk, B12-brist och tarminfektioner. Använder du läkemedlet under längre tid än åtta veckor, diskutera gärna med din läkare om behandlingen fortfarande behövs och om dosen kan justeras nedåt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online