Divertikulit är en sjukdom som kan uppstå hos personer med divertikulos, ett tillstånd som utvecklas i tarmen, särskilt i tjocktarmen. Sjukdomen orsakas av små fickor i matsmältningskanalen som blir inflammerade och ibland infekterade, vilket ger upphov till en rad olika symtom. Behandlingen beror på hur allvarligt tillståndet är – allt från kostomläggning till kirurgi där den sjuka delen av tjocktarmen tas bort.
De små fickor som bildas i tjocktarmen kallas divertiklar. De uppstår där tarmväggen är försvagad och ger vika för tryck. Många människor har dessa fickor utan att någonsin få problem med dem – ofta vet de inte ens att de finns där. Fickorna buktar ut genom tarmväggen, vanligtvis i den nedre delen av tjocktarmen som leder till ändtarmen, det så kallade sigmoidkolonet. När matrester och avföring fastnar i fickorna kan de bli inflammerade.
Det tydligaste tecknet på divertikulit är en smärta som liknar smärtan vid blindtarmsinflammation, men som i de flesta fall sitter på vänster sida av buken. Smärtan kan förvärras och sedan avta för en tid innan den blossar upp igen. Den kan pågå i flera dagar och lämna den drabbade med ömhet i nedre delen av buken på vänster sida.
Utöver buksmärtan kan flera andra symtom följa med divertikulit. Feber är vanligt, och den drabbade kan ibland frysa eller få frossa. Illamående och kräkningar förekommer också ofta. Många upplever att de behöver gå på toaletten direkt efter en måltid, för att sedan må dåligt. Kramp och förstoppning är vanliga, liksom blod i avföringen – ett resultat av ansträngning och att fickorna blir irriterade och skadade.
I vissa fall kan en av divertiklarna brista, vilket gör att tarminnehåll läcker ut i bukhålan. Detta är ett livshotande tillstånd som kallas peritonit (bukhinneinflammation), där bukens hinna blir infekterad. Symtomen är hög feber, törst, uppblåsthet, kraftigt illamående, kräkningar och svår buksmärta.
Andra möjliga komplikationer är blockering av tjock- eller tunntarmen, vilket kan göra det mycket svårt eller omöjligt för innehållet att passera. Detta ger svår smärta, förstoppning samt illamående och kräkningar. Om en ficka blir infekterad och utvecklar en abscess kan den också blockera tarmen, med liknande symtom som följd.
Lindriga besvär av divertikulit kan ofta behandlas hemma efter kontakt med läkare. En fiberfattig kost eller flytande kost rekommenderas tills symtomen avtar, och antibiotika kan förskrivas för att bekämpa bakterier som orsakar infektion. Under denna tid bör livsmedel som fullkornsprodukter, nötter, popcorn, frukt och de flesta grönsaker undvikas, och patienten uppmanas att dricka rikligt med vätska. Vid lindriga attacker kan divertikulit läka inom 2–4 dagar om denna regimen följs.
Svår divertikulit kräver vård på sjukhus. Intravenösa läkemedel används för att bekämpa kraftigare infektioner, och flytande kost ges tills smärta och infektion är under kontroll. Kirurgi behövs dock när divertikulit återkommer ofta eller när det orsakar farliga blockeringar.
Operationen innebär att den sjuka delen av tjocktarmen tas bort och att ändarna därefter sammanfogas. Om det finns tillräckligt mycket kvar av tjocktarmen vilar patienten på sjukhuset efter operationen och övergår gradvis till normal kost under några dagars tid.
När det inte finns tillräckligt med tjocktarm kvar för att sammanfoga behövs en så kallad kolostomi. Kirurgen gör då en öppning i bukväggen och kopplar den friska delen av tjocktarmen till öppningen. Avföringen passerar sedan ut genom öppningen till en speciell påse, en kolostomipåse. I vissa fall kan ingreppet ångras flera månader senare när tarmen har läkt, men i många fall blir det permanent.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online