- Försämrad absorption: Den skadade slemhinnan kan påverka absorptionen av elektrolyter som natrium-, kalium-, klorid- och bikarbonatjoner från mag-tarmkanalen. Detta kan leda till elektrolytbrist.
- Diarré: Strålbehandling kan orsaka diarré, kännetecknad av frekvent, lös, vattnig avföring. Diarré kan leda till betydande elektrolytförlust, särskilt natrium, kalium och bikarbonat, såväl som vatten.
- Kräkningar: Kräkningar är en annan vanlig biverkning av strålbehandling. I likhet med diarré kan kräkningar resultera i förlust av elektrolyter som kalium, klorid och vätejoner, såväl som vätskor.
- Ökad intestinal sekretion: Strålning kan förändra tarmens normala sekretoriska funktion. Detta kan resultera i ökad utsöndring av elektrolyter i tarmens lumen, vilket leder till elektrolytobalanser.
- Ändringar i syra-basbalansen: Skador på magslemhinnan kan påverka utsöndringen av saltsyra, vilket kan förändra pH i mag-tarmkanalen och påverka absorption och utsöndring av elektrolyter.
Som ett resultat av dessa effekter kan individer som genomgår strålbehandling uppleva störningar i elektrolytbalansen, såsom hyponatremi, hypokalemi, metabol acidos eller metabol alkalos. Därför är övervakning av elektrolytnivåer och säkerställande av lämplig vätske- och elektrolytersättning avgörande under strålbehandling för att upprätthålla den allmänna hälsan och förhindra komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online