Demens vid Parkinsons sjukdom – symtom, riskfaktorer och råd

Patienter med Parkinsons sjukdom kan i vissa fall utveckla demens, även om detta inte hör till de vanligaste symtomen. Tillståndet kallas demens vid Parkinsons sjukdom (PDD) och skiljer sig från andra demensformer både vad gäller symtombild och behandling.

Förekomst

Demens utvecklas hos cirka 20 procent av alla personer med Parkinsons sjukdom. Det sker oftast 10–15 år efter att parkinsondiagnosen har ställts. Risken ökar med åldern och med hur länge sjukdomen har pågått.

Riskfaktorer

Vissa patienter löper större risk att utveckla PDD än andra. De viktigaste riskfaktorerna är:

• uttalade motoriska besvär, exempelvis svårigheter med balans och gång
• hallucinationer eller andra synstörningar under sjukdomsförloppet
• hög ålder vid insjuknandet i Parkinsons sjukdom

Symtom

Typiska symtom vid PDD är:

• nedsatt minne och koncentrationssvårigheter
• förvirring och desorientering
• humörsvängningar och apati
• hallucinationer och ibland vanföreställningar
• långsammare tankeförmåga, så kallad bradyfreni

Skillnaden mot Alzheimers sjukdom

Äldre patienter kan drabbas av flera olika tillstånd som ger demenssymtom. En vanlig orsak är Alzheimers sjukdom, vars demens ofta kännetecknas av språksvårigheter, agitation och tydliga minnesproblem. Det är fullt möjligt att ha både Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom samtidigt, vilket kallas blanddemens och kan försvåra diagnostiken.

Konsultera en specialist

En neurolog kan genom undersökningar och kognitiva tester fastställa vilken typ av demens som föreligger och skilja mellan olika former. Det är viktigt att utredningen görs, eftersom diagnosen påverkar både behandling och prognos. Behandlingen kan bland annat omfatta kolinesterashämmare, som rivastigmin, samt en anpassning av den befintliga parkinsonmedicineringen. Stöd från närstående, daglig struktur och kontakt med demenskoordinator eller minnesmottagning kan dessutom underlätta vardagen betydligt för både patient och anhöriga.