Lymfadenit, även känt som lymfkörtelinflammation eller lokaliserad lymfadenopati, är en infektion i lymfkörtlarna. Tillståndet orsakas oftast av en bakteriell infektion, exempelvis streptokocker eller stafylokocker, och uppstår till följd av inflammation i körtlarna. Lymfadenit förekommer vanligtvis i närheten av en underliggande tumör, infektion eller inflammation. Även om bakterier är den främsta orsaken kan infektionen också utlösas av virus, svampar eller protozoer. Behandlingen styrs av vad som orsakat lymfadeniten, och prognosen är i regel mycket god för den som söker vård tidigt.
Typiska symtom på lymfadenit är svullna, ömma och hårda lymfkörtlar. Detta åtföljs ofta av rodnad och ömhet i huden över det drabbade området. Om en abscess (en varansamling) har bildats kan lymfkörtlarna kännas gummiliknande vid beröring.
Därutöver kan symtom från det underliggande tillståndet förekomma. Eftersom streptokockinfektion är en vanlig orsak till lymfadenit kan allmänna symtom som feber, frossa, huvudvärk och en allmän känsla av sjukdom uppträda samtidigt.
Eftersom lymfadenit kan sprida sig mycket snabbt – ibland inom loppet av några timmar – är det viktigt att kontakta läkare så snart symtomen visar sig.
Om lymfadeniten beror på en bakteriell infektion är antibiotika den främsta behandlingsformen. Antibiotikan bekämpar både den underliggande infektionen och infektionen i lymfkörtlarna. Vanligt använda preparat inkluderar penicilliner, nafcillin, cefalosporiner (en antibiotikagrupp som ursprungligen framställs från svampar) samt erytromycin.
För att lindra smärta och svullnad rekommenderas antiinflammatoriska läkemedel, såsom ibuprofen, i kombination med kalla kompresser mot det drabbade området. Smärtstillande medel, exempelvis paracetamol, kan också användas vid behov.
I sällsynta fall krävs kirurgi för att tömma abscesser som har hunnit bildas. En sådan åtgärd utförs oftast i kombination med antibiotikabehandling.
Utöver abscessbildning kan möjliga komplikationer och sekundära tillstånd omfatta cellulit (en hudinfektion), sepsis (blodförgiftning), kallbrand, tromboflebit (blodproppar i venerna) samt fistlar. Fistlar bildas framför allt när infektionen beror på komplikationer i samband med tuberkulos.
Även om lymfadenit vanligtvis läker utan större problem kan patienten i efterhand ha kvarvarande eller långvarigt svullna lymfkörtlar. Kontakta alltid vården om svullnaden inte minskar, om febern är hög eller om symtomen förvärras trots påbörjad behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online