Skenbensinflammation, även känt som shin splints eller medialt tibialt stressyndrom, är ett samlingsbegrepp som används för att beskriva smärta eller ömhet längs skenbenet – det stora benet i underbenet. Besvären uppstår oftast till följd av ansträngande eller repetitiv fysisk aktivitet och drabbar främst insidan av benet. Aktiviteten gör att muskler, senor och benhinnan (periosteum) blir inflammerade, vilket i förlängningen kan påverka själva benet.
Skenbensinflammation orsakas typiskt av en plötslig förändring i fysisk aktivitet, repetitiv belastning eller vissa specifika aktiviteter – exempelvis långa löprundor, löpning i backar eller frekvent dansande. En snabb och kraftig ökning av träningsfrekvensen eller intensiteten är också en mycket vanlig utlösande faktor.
Generellt gäller att all aktivitet som ger upphov till svullnad eller irritation i nedre delen av skenbenet, i underbensmuskulaturen eller i senorna kan leda till skenbensinflammation.
Vissa personer är extra mottagliga för besvären. Det gäller framför allt de med plattfot eller stela fotvalv. Skenbensinflammation drabbar dessutom ofta löpare, joggers, dansare och personer som genomgår militär grundträning, eftersom dessa grupper utsätter underbenen för hög och upprepad belastning.
Det finns både kirurgiska och icke-kirurgiska behandlingsmetoder. Stora majoriteten av alla fall behandlas utan operation, med hjälp av anpassad aktivitet, fysioterapi eller receptbelagda samt egenvårdsbaserade åtgärder. Endast om besvären är svåra eller inte svarar på behandling kan kirurgi bli aktuell. Utebliven effekt av behandlingen kan dock även tyda på ett annat, mer allvarligt medicinskt problem.
I de flesta fall är icke-kirurgisk behandling fullt tillräcklig. Patienten får vanligtvis rådet att vila i flera veckor och avstå från den aktivitet som orsakade besvären. Läkare kan också ordinera antiinflammatoriska läkemedel för att minska svullnaden i muskler och senor.
Kylpåsar, is eller lätt kompression över det drabbade området kan dessutom underlätta läkning. Stretching och annan fysioterapi rekommenderas ofta som ett komplement.
När du återgår till träning efter skenbensinflammation är det viktigt att öka aktivitetsnivån gradvis. Se till att:
Effektiviteten hos kirurgisk behandling av skenbensinflammation har inte vetenskapligt bevisats. Operation utförs därför endast i undantagsfall, nämligen när besvären inte svarar på någon form av icke-kirurgisk behandling. Detta är ovanligt – i de flesta sådana fall finns det i själva verket en annan orsak bakom smärtan i underbenet.
Stressfrakturer feltolkas ofta som skenbensinflammation. Om besvären inte förbättras med konservativ behandling finns det därför god chans att du faktiskt lider av en stressfraktur. Sådana frakturer kan diagnostiseras med bentgnografi (skintigrafi) eller magnetresonanstomografi (MRI).
Även tendinit (bristning eller inflammation i en sena) och kroniskt belastningsinducerat compartementsyndrom (ett tillstånd där muskulaturen svullnar vid ansträngning) misstas ofta för skenbensinflammation, vilket kan förklara varför en diagnosticerad inflammation inte svarar på behandling. Kroniskt compartementsyndrom är ovanligt och ställs vanligen bara som diagnos av specialistläkare. Vid detta tillstånd rekommenderas kirurgisk behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online