Dimetylsulfoxid (DMSO) är en lätt oljig vätska med en svag vitlöksdoft. Ämnet används för att lindra smärta och minska inflammation vid bland annat vrickade anklar, överbelastade muskler, ledvrickningar och enkla benbrott. DMSO tas upp genom huden, distribueras via cirkulationssystemet och utsöndras genom njurarna. DMSO och dess derivat metylsulfonylmetan (MSM) är omdebatterade smärtlindrande preparat, trots att de används flitigt av dem som praktiserar alternativmedicin.
Den ryske forskaren Saytzeff syntetiserade DMSO för första gången år 1866. Under 1950- och 1960-talet användes DMSO, som är en biprodukt från träförädling, för att förbättra lösningsmedel vid produktion av hartser, färgämnen, färger, jordbrukskemikalier och syntetiska fibrer. Brittiska forskare använde även DMSO som frysskydd för att bevara mänskliga blodceller. Detta väckte intresset hos Dr. Stanley Jacob, en forskare vid Harvard som sökte ett konserveringsmedel för att underlätta organtransplantationer.
Hans studier visade att DMSO lätt tränger igenom huden utan att skada vävnader. DMSO:s terapeutiska egenskaper inkluderar smärtlindring, antiinflammatorisk verkan, mjukgörning av ärrvävnad, skydd av celler mot skador från fria radikaler samt förbättrad cirkulation. Under 1970-talet godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA DMSO för behandling av sjukdomar i rörelseorganen hos hundar och hästar, samt för användning hos människor vid interstitiell cystit, en smärtsam blåssjukdom.
En djurstudie med höga doser DMSO visade dock skadliga förändringar i ögonlinsen. Detta – tillsammans med mediebevakningen av ett oförklarat dödsfall i Riverside, Kalifornien, på 1980-talet som initialt tillskrevs patientens användning av DMSO – bidrog till att misskreditera ämnet som en "kvacksalverikur". I USA säljs DMSO i hälsokostbutiker som ett industriellt lösningsmedel; det får inte lagligt säljas som receptfritt läkemedel.
MSM, en metabolit av DMSO, är en organisk form av svavel som verkar ha alla DMSO:s läkande egenskaper men med färre oönskade effekter. Doserna av båda ämnena är kumulativa, vilket innebär att det kan dröja flera dagar eller veckor innan full effekt uppnås, beroende på var skadan sitter och hur omfattande den är.
Användning av DMSO ger en vitlöksliknande doft i andningen och en kroppslukt som kan bestå i flera dagar. DMSO som appliceras på huden kan orsaka tillfällig irritation och hudutslag. DMSO kan också ge falska värden vid leverfunktionsprov. MSM har en viss aspirinliknande effekt; det påverkar blodets koagulationsförmåga och kan vara olämpligt för personer som samtidigt använder andra blodförtunnande läkemedel.
DMSO för utvärtes bruk samt MSM som oral behandling kan användas mot lokal smärta (framför allt vid rörelse), svullnad och nedsatt rörlighet till följd av idrottsskador eller överbelastningsskador. DMSO har varit ett populärt medel mot artrit i mer än 30 år. En kanadensisk studie från 2004 visade att DMSO-assisterad tillförsel av ett annat antiinflammatoriskt läkemedel gav lindring av artros i knäleden.
Trots att många rapporterar positiva erfarenheter saknas i stor utsträckning omfattande klinisk dokumentation för DMSO och MSM. Använd alltid högrent DMSO avsett för medicinskt bruk, applicera det endast på ren och oskadad hud, och rådfråga alltid läkare eller annan legitimerad vårdpersonal innan du påbörjar behandling – särskilt om du tar andra läkemedel eller har underliggande sjukdomar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online