Hip pointer är en vanlig idrottsskada som framför allt drabbar utövare av kontaktsporter som amerikansk fotboll och ishockey. Skadan uppstår oftast genom ett direkt slag mot höftsidan eller vid ett fall rakt ner på sidan. Även mindre hårda sporter som volleyboll och baseboll kan dock leda till en hip pointer.
Den yttre höftregionen – som består av den främre höftbenkammen (spina iliaca anterior superior) och lårbenets stora muskelknöl (trochanter major) – är särskilt känslig för blåmärken vid slag och stötar.
Området där hip pointer uppstår, det som i vardagligt tal kallas höftbenet, har mycket lite fett- och muskelvävnad som skyddar det. Stötar överförs därför nästan obehindrat direkt till benet, vilket ökar risken för smärta och blödningar under huden.
Smärtan från en hip pointer är väl lokaliserad och kan begränsa rörligheten i både höft och bål, särskilt om bukmuskulaturen är involverad. Det kan göra vardagliga rörelser som att gå, böja sig eller lyfta benet märkbart besvärligare.
Begreppet "hip pointer" syftar normalt på ett djupt blåmärke i muskulatur och ben, men kan tekniskt sett även omfatta bensplinter eller benbrott. Det är därför viktigt att låta en allvarlig höftskada undersökas ordentligt.
Smärta och ömhet avgränsar det skadade området runt höften. Den drabbade kan också börja halta och ha svårt att lyfta benet mot motstånd. Läkaren ställer ofta diagnosen genom fysisk undersökning och, vid behov, röntgen för att utesluta frakturer.
Hip pointer kräver sällan operation. Den första behandlingen består av vila, kylning med is och kompression. Efter cirka två dagar kan försiktig stretching och en gradvis återgång till aktivitet tillåtas. Skyddande polstring över höften kan dessutom hjälpa idrottare att förebygga nya skador när de återvänder till träning och tävling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online