Alla som har blockat ett skott i basket, smashat en boll i volleyboll eller nått efter något på en hög hylla har använt skulderflexion. Även om det att sträcka upp armen högt är en rörelse många tar för given, är det en funktion som kan gå förlorad om du drabbas av en översträckning, vrickning eller annan skada i skulderleden. Skadan visar sig oftast i form av smärta eller nedsatt rörlighet i skulderflexion.
Be patienten ligga på rygg på undersökningsbänken. Se till att benen är böjda i knäna för att undvika tryck på ländryggen – böjda knän gör att ryggen kan ligga helt plant. Patientens armar ska vila längs kroppen med handflatorna vända inåt.
Använd palpation för att hitta humerus större tuberkel (tuberculum majus) på utsidan av överarmen, nära skuldran. Här fäster många muskler, vilket gör att du kan känna benknölen tydligt när patienten roterar armen fram och tillbaka. Placera goniometerns centrum (fulcrum) på tuberculum majus och se till att goniometerns fasta arm ligger i linje med kroppens bål.
Lyft patientens arm genom hela rörelsebanan tills armen befinner sig över huvudet. Placera goniometerns rörliga arm längs humerus skaft och avläs gradtalet på instrumentet. Värdet visar rörelseomfånget i skulderflexion, uttryckt i grader.
Notera rörelseomfånget i skulderflexion på patientens journal på rätt ställe. Se till att ange att du mätte hela skulderkomplexets rörelseomfång och inte enbart glenohumerala ledens rörelseomfång. Du bör också dokumentera om patienten upplevde smärta under rörelsen, samt om flexionen utfördes passivt eller aktivt.
Jämför patientens resultat med standardvärdet på 180 grader rörelseomfång för skulderkomplexets flexion. Om patienten når 180 grader eller mer utan smärta är rörelseomfånget normalt. Har patienten en nedsättning kan hen däremot ha svårt att uppnå fullt 180 graders skulderflexion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online