Livsmedelsberikning är en folkhälsoåtgärd som innebär att mikronäringsämnen tillsätts vanliga livsmedel, exempelvis mjölk, för att förbättra deras näringsinnehåll. Mikronäringsämnen är små mängder av essentiella vitaminer och mineraler som, när de tillsätts livsmedel, kan hjälpa konsumenter att uppfylla de rekommenderade minimikraven på kosten enligt U.S. Department of Agriculture (USDA). Världshälsoorganisationen (WHO) främjar vetenskapen om och praktiken kring livsmedelsberikning som ett förebyggande hälsotiltag mot näringsbrister och relaterade sjukdomar.
Sedan 1950-talet har nutrition- och jordbruksforskare utvecklat metoder för att öka det näringsvärde som jordbruksgrödor som ris och vete ger, i syfte att förbättra den allmänna hälsan. Ett känt exempel är Rockefeller-institutets introduktion av "Golden Rice" i Asien och Indien – en rissort som berikats med betakaroten för att motverka de utbredda näringsbrister som fanns i regionen. Livsmedelsberikning blev inte bara en återkommande del av internationella program för jordbruksutveckling och nutrition, utan kom även att bli en central del av den amerikanska folkhälsovården.
Det finns två huvudsakliga tillvägagångssätt för livsmedelsberikning:
Biofortifiering: Vitaminer eller essentiella mineraler införlivas i växtens genetiska sammansättning, exempelvis ris som berikas med betakaroten. Detta gör att grödan själv producerar näringsämnet.
Tillsats i färdig produkt: Mikronäringsämnen tillsätts en färdig livsmedelsprodukt, exempelvis juice. Vid denna typ av berikning tillsätter livsmedelsproducenterna mikronäringsämnena innan produkterna når konsumenterna.
Ett av de viktigaste målen med livsmedelsberikning är att hjälpa konsumenter som bor i områden med begränsade livsmedelsresurser. Ett annat mål är att förbättra den nutritionella hälsan hos befolkningsgrupper som har låg inkomst eller lever i områden där tillgången till näringsrik mat är begränsad. Genom att berika vardagslivsmedel som redan konsumeras i stor skala kan stora befolkningsgrupper nås utan att kostvanor behöver förändras.
Berikade livsmedel är mycket vanliga, till exempel mjölk med D-vitamin och fruktjuice med kalcium. De mikronäringsämnen som tillsätts dessa produkter minskar risken för sjukdomar orsakade av näringsbrister. Folsyra är exempelvis viktigt under graviditeten för fostrets utveckling, medan kalcium behövs för att bibehålla starka ben. Dessutom betraktas tillsatsen av fluorid i kran- och flaskvatten som en folkhälsoåtgärd som förbättrar munhälsan och minskar risken för karies.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online