Upp till 98 procent av vattenverken i USA använder någon form av klorering för att rena sitt dricksvatten. Klor användes för första gången i Jersey City, New Jersey år 1908, i syfte att minska spridningen av vattenburna infektionssjukdomar. Sedan dess har metoden blivit en av de vanligaste och mest effektiva sätten att säkra dricksvattnet världen över.
USA:s miljöskyddsmyndighet (EPA) fastställer regelverket för dricksvatten i hela landet. Enligt EPA är den högsta godtagbara halten fyra delar klor per miljon delar vatten, alltså 4 ppm (parts per million). Denna nivå anses vara säker för daglig konsumtion och övervakas noggrant av vattenverken.
Farhågorna kring klorhalter i dricksvatten handlar främst om långvarig exponering för kemikalien och dess potentiella koppling till cancer. EPA menar dock att risken vid exponering för reglerade mängder klor i dricksvatten är försumbar och att hälsovinsterna vida överväger riskerna. Vissa personer kan även uppleva att klor påverkar vattnets smak och lukt, men detta utgör ingen hälsorisk.
Klor är ett kemiskt desinfektionsmedel som tillsätts dricksvattnet för att döda bakterier, mikroorganismer, parasiter och virus som kan göra människor sjuka. Ämnet tillsätts antingen i flytande form eller som tabletter, beroende på vattenverkets behov och storlek. Utan klorering skulle farliga sjukdomar som kolera och tyfoidfeber kunna spridas via dricksvattnet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online