Kiselgur består av kiseldioxid och är även känd som amorft kiseldioxid eller silikapulver, bland flera andra namn. Namnet kiselgur syftar på materialets ursprung – ett pulver som består av krossade, fossiliserade skelett från förhistoriska varelser. Både grovmald och finmald kiselgur finns tillgänglig som produkt av livsmedelskvalitet.
Kiselgur av livsmedelskvalitet är inte giftig för människor, och många livsmedelstillverkare använder den i sin produktion. Materialet har kemiska egenskaper som hindrar livsmedel från att klumpa ihop sig så att de kan flyta fritt, samt vätskor från att skumma. Det påverkar även fröns groning och kan ingå i filtreringsprocesser. Eftersom kiselgur är hygroskopiskt hjälper det dessutom till att hålla livsmedel torra. Pulvret är inte heller farligt att röra vid med händerna.
Den största faran med kiselgur av livsmedelskvalitet beror på att det är ett pulver som innehåller silika. En person kan andas in partiklar i lungorna och bli sjuk. Den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC uppger att inandad silika kan orsaka en rad sjukdomar, däribland silikos. Risken för andra lungsjukdomar, exempelvis tuberkulos, ökar också vid inandning av silikadamm. Exponering för silika kan dessutom vara kopplad till utvecklingen av sjukdomar utanför lungorna, såsom autoimmuna besvär och kronisk njursjukdom. Dessa faror blir betydligt större vid upprepade exponeringar över tid.
Pulverpartiklarna i kiselgur kan också orsaka irritation på grund av sin lilla storlek och sina slipande egenskaper. Om en person kommer i kontakt med pulvret kan det hamna i ögonen, som är känsliga för damm. Ögonen kan då bli röda och irriterade, även om effekten oftast är tillfällig. Dammet kan även reta slemhinnan i halsen och insidan av näsan.
Kiselgur av livsmedelskvalitet är inte i sig cancerframkallande. Däremot kan de lungförändringar som en person kan drabbas av genom långvarig silikaexponering i förlängningen leda till lungcancer. Det är därför viktigt att skilja på amorfa produkter av livsmedelskvalitet och kristallin silika, som används i exempelvis filtermedel för pooler och som är betydligt farligare att andas in.
För att minska risken att andas in silikadamm bör kiselgur alltid hanteras i ett välventilerat utrymme. En person som har utsatts för damm bör snarast flytta till ett ställe med frisk luft. Skölj ögonen med rent vatten, drick vatten för att avlägsna partiklar från halsen och blås näsan för att få bort damm som fastnat där. Kom ihåg att dammet kan vara särskilt irriterande för personer med redan befintliga luftvägssjukdomar, såsom bronkit, emfysem eller astma. Vid återkommande arbete med kiselgur kan en dammmask rekommenderas som extra skydd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online