Entamoeba histolytica är en encellig parasit (protozo) som sprids via kontaminerad mat och vatten. Precis som de flesta parasiter lever den i och färdas genom matsmältningssystemet, och den kan bara överleva i ohygieniska miljöer där hygienrutinerna brister.
Parasiten orsakar sjukdomen amebiasis, som kan ge allt från lindriga magbesvär till allvarlig blodig diarré (amebadysenteri). För att förstå hur smittan sprids och hur sjukdomen utvecklas är det viktigt att känna till parasitens livscykel, som består av flera distinkta faser.
Infektionen börjar när värden sväljer mat eller vatten som förorenats av avföring från en redan smittad person. Cystorna – parasitens vilande, äggliknande stadier – utsöndras med avföringen och kan överleva länge i miljön. De förblir vilande tills de hamnar i en ny värd, där förhållandena är rätt för att aktiveras.
När värden har intagit cystan sker så kallad excystering, det vill säga att cystan kläcks, i tunntarmen. Där frigörs de aktiva formerna av parasiten, som nu kan börja sin vandring genom matsmältningssystemet.
De mogna parasitformerna, kallade trofozoiter, förökar sig medan de rör sig genom tunn- och tjocktarmen. Under denna fas delar de sig och ökar i antal, vilket gör att infektionen kan etablera sig alltmer i tarmen.
Trofozoiterna bildar nya cystor som utsöndras ur kroppen med avföringen – och därmed börjar livscykeln om igen. Även trofozoiter kan förekomma i avföringen, men de överlever inte utanför tarmarna eftersom de är känsliga för miljön utanför kroppen. Det är därför framför allt de tåliga cystorna som ansvarar för vidare smittspridning.
Ibland stannar trofozoiterna kvar i värdens kropp i stället för att passera ut med avföringen. Då talas det om en invasiv infektion. Parasiterna kan då tränga in i tarmväggen och orsaka sår och inflammation, eller ta sig vidare till blodbanan. Via blodet kan de spridas till andra organ, exempelvis levern där de kan bilda abscesser, och i svåra fall även påverka hjärta eller lungor.
Eftersom parasiten sprids via förorenad föda och vatten är god handhygien, rent dricksvatten och noggrant tillagad mat de viktigaste skyddsåtgärderna. Risken är störst i regioner med bristfällig sanitär infrastruktur, särskilt i tropiska och subtropiska områden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online