Kliniker som specialiserar sig på avgiftning från tobaksberoende liknar i hög grad de behandlingshem som tar emot personer med alkohol- eller drogberoende. De flesta anläggningar använder den mest framgångsrika metoden mot missbruk – 12-stegsprogrammet – som har använts av Anonyma Alkoholister i decennier. När 12-stegsprogrammet kombineras med andra beprövade terapiformer och beteendeterapier har det visat sig vara som mest effektivt. Framgång är dock aldrig garanterad, och återhämtningsfrekvenserna kan vara överdrivna eller helt okända, eftersom uppföljningsundersökningar ofta är svåra att verifiera.
Tobaks- eller nikotinberoende liknar andra beroenden genom att det ger en positiv förstärkningsimpuls till hjärnans belöningscenter. Det bästa som modern vetenskap hittills kunnat fastställa är att nikotin höjer nivån av signalsubstansen dopamin, vilket påverkar de hjärnbanor som styr belöning och lust.
Läkemedel, beteendeterapi, förändrade vanor och stöd från familjen hjälper bara upp till en viss punkt när det gäller att bryta ett nikotinberoende. Tills ett mirakelläkemedel som botar tobaksberoende finns tillgängligt är det bästa som kan erbjudas kontinuerligt stöd, beteendeförändringar och receptbelagda läkemedel som stör de belöningar som fysiologiskt levereras till hjärnan.
Kliniker för nikotin- och substansberoende erbjuder olika nivåer av vård. Vissa ligger i sterila, sjukhusliknande miljöer, medan andra är utformade mer som en exklusiv resort. Utbudet av avgiftningskliniker är stort, och deras miljöer och metoder varierar – men de mest framgångsrika är de som kombinerar terapi på flera nivåer i en bekväm miljö som den sökande har råd med. Statistiskt sett är risken för återfall störst under de första tre månaderna efter utskrivning. Längre återhämtningsperioder brukar följa efter denna kritiska fas, men variablerna kring vad som orsakar återfall och när det sker stödjer inte konsekvent någon enskild teori.
Eftersom vetenskapen fortfarande har svårt att fullt ut förklara beroendets mekanismer och dess samspel med hjärnan har de hittills bästa läkemedlen för att underlätta avgiftning varit Chantix (i Europa känt som Champix, med verksamsubstansen vareniklin), Zyban och Wellbutrin (båda baserade på bupropion). Varje preparat har visat lovande resultat på sitt eget sätt, och alla har godkänts av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA. I takt med att antalet patienter som använder dessa mediciner växer har även rapporterade biverkningar ökat. Det är oklart om läkemedlen orsakar biverkningarna eller endast förvärrar befintliga tillstånd. Även om resultaten är lovande, särskilt för Chantix, är biverkningarna värda att uppmärksamma. Depression, fientlighet, självmord och suicidförsök har noterats hos patienter som använt dessa läkemedel – dock utan några direkta samband mellan preparaten och beteendet. Pfizer, tillverkaren av Chantix, blev det första läkemedelsbolaget att genomföra studier kring dessa effekter.
När en basebollspelare når en slaggenomsnitt på 0,300 betraktas det som en lyckad säsong. För tobaksavvänjning finns dock ingen motsvarande baslinje att mäta framgångar och misslyckanden emot. Ännu svårare är det att fastställa ett tydligt orsakssamband mellan behandling och återhämtning – det finns för många variabler och för många okända faktorer. Med få undantag för okonventionella behandlingar kan ingen avgiftningsklinik för tobak eller alkohol hävda garanterad framgång. Inte ens Anonyma Alkoholister gör ett sådant påstående. Om återhämtningsfrekvenserna jämfördes med basebolls slagstatistik skulle resultatet troligen bedömas som lågt. Men för en person som kämpar sig fri från beroende är till och med en andel på 0,100 bättre än noll.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online